Då och då slår det mig. Här sitter hon som pratar med döden & häxlikt viftar rykande vit salvia i vrår.
Tänka sig, jag blir förvånad själv!


Just tillbaka i bilen efter dagens bokade jobb i hus från 1917. 
Att gång på gång uppleva närvaro. Känslan av att betraktas utan att faktiskt se någon där,
det tar på krafterna.
Och sedan, att det ofta sker nattetid när det fysiska livet stillar sig. När vi blir mer reseptiva men med mörkret och tystnaden också räddare.
Jag vill ju som ni vet gärna avdramatisera möten med energivärlden men jag gör det respektfullt, minns att även jag legat vaken nätter igenom med täcket tryckt runt kroppen som för att freda mig.
 


Jag har skrivit om det förut. Det jag hjälper till med i hem och platser som vi väljer att kalla rening, är som en storstädning, urvädring och renladdning. Ibland hjälper vi någon som av någon anledning dröjt sig kvar att ta sig ut och rätt igen, ibland städar vi undan energidamm från tidigare händelser eller männsikor på platsen, känslor och turbulens. 
Dagens möte blev viktigt att hjälpa till rätta och tacksamheten från alla dimensioner varm. 
Min inkluderad.

När jag arbetat färdigt och gett instruktioner för nästa steg landar jag alltid i bilen och tar mig hela vägen tillbaka till fysiken igen. Tackar alla inblandade, rensar ur mig och fyller åter förådet med rent klart innan jag tar på mig hatten och kör vidare. 
Då och då slår det mig. Här sitter hon som pratar med döden och häxlikt viftar rykande vit salvia i vrår.
Tänka sig, jag blir förvånad själv!
 


Borde by the way döpa bilen till någonting mer andeklatchigt...

Tillbaka hemma blev det vila och återhämtning. Viktigt viktigt efter jobb som dagens. 
Salt vatten, några simmtag, en powernap och sedan ord. 
 


Lyssnade på en repris av en intervju med Bjön Nattiko Lindeblad som middagssällskap. 
Den ska jag skriva mer om.
Men nu tar vi kväll!

Med värme,

Anna 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln