Ikväll kommer det cirkulera i grannskapen. Små utklädda till läskigheter.
Tomten är dekorerad med budskap, ljusen är tända och godiset framställt i skålar.
Jag är beredd!

Ord är energi. Strössla kärlek på alla sätt ni kan!
Tex. genom Halloweengodiset:
 

Snart stundar vår egen Alla Helgonahelg.
Den står för andra värden som jag månar om på ett djupare plan.
Om och runt den skriver jag mer de kommande dagarna.
 

Nu ska jag-innan jag ikläder mig den enda Halloweenkostymen jag har (ett diadem med spikar på vardera sida) in till city för att spela in podd. Ser fram emot samtal om spiritualitet i det moderna samhället och berättar mer när det släpps!
 
Och du, om traditionen av Halloween känns tramsig för dig se bara in i de små utkläddas ögon.
Där inne lyser det glädje och hopp. Ögonblick som alltid är värda att samla på.
 
Med värme,
 
Anna
 
Ps… I helgen skrev jag om att göra traditioner till sina egna. Om du vill läsa mina tankar om det länkar jag inlägget här…
 

Mycket vi gör, vill göra eller önskar oss behöver mod.
Lite vardagsmod här o var. Skvättar.
Säga det som tar emot. Säga ifrån. Ta parti. Bejaka det egna när det finns andra förväntningar. Möta ovett med kärlek. Mingla i obekväma sammanhang.
Hela vägen till de stora sakerna. De som behöver mycket mod.
Förändra relationer. Arbetssituation. Ta itu med terapi/healingarbete. Öppna hjärtat för ny kärlek. Att ifrågasätta beteendemönster i sig. De stora livsförändringarna.
 
Ett vet jag.
Ingen bär mer mod än du. Det är inte så att människor föds med olika mod. De liv vi levt har gett oss olika förutsättningar att använda vårt mod. Öva, träna och utmana det. För just som en muskel växer det när vi använder det. Modet.
 
Om ditt mod inte är så kraftfullt, det går att öva upp.
I små steg. Som en muskel.
Utmana det.
Börja där det tar emot och arbeta uppåt steg för steg.
Men börja. Så att du har det. När du behöver.
 

Jag övar mig hela tiden. Har gjort det länge. Utan övning hade jag aldrig tagit mig an de utmaningar jag gjort. Och utan utmaning ingen utveckling. Utan utveckling-i mitt fall, ingen medialitet.
Men.
Vet att det finns områden av mitt liv som jag fortfarande behöver använda kraftfullt mod till. Så jag fortsätter att öva så att jag kan använda det, när och till det jag behöver nu och framåt.
 
Har du det mod du behöver?
Finns det det du inte vågar?
Behöver du stärka ditt mod?
Och fina, hur kan du öva din modmuskel den här veckan?
 
Med värme o pepp in i veckan,
 
Anna
 

I natt lös den som en ovanlig skiva av starkt ljus, i skugga.
 
Nattens månförmörkelse är finalen på eclipssäsongen
(många starka planeter som samverkat och integrerar med varandra).
Energierna har varit och är minst sagt STARKA.
Ljuset efter månader av oroligheter (som om man är inne på astrospåret kan förklaras av eclipssäsongen)
är att de krigiska och opålitliga planeternas inverkan nu sakta klingar av och de tursamma och expanderande träder in
och börjar jobba.

Det betyder att det är en tid där stark positiv expansion är möjlig.
 

Fullmånen representerar en tid att släppa taget, lösa upp och gå vidare.
God energi att använda för att släppa taget om den omvälvande tiden.
Oxens energi på det. Envis. Stark. Motar framåt och tar sig igenom.
 

Jag har påverkats mycket av energierna i det här svepet och tar således också tillvara på fältet.
Nattens ceremoni innehöll både högt svävande meditation, ljusfenomen, healing utåt och inåt och mottagna budskap.
Jag släppte taget om det som tillhör bakåt, tog emot stegen framåt och kommunicerade önskade.
Stort, globalt, övergripande.
Litet, nära och privat.

Vi skapar världen tillsammans. Och livet, inifrån oss själva och ut.
 
God morgon och god natt, vi ses om en vecka när jag fått sova ikapp!
 
Med värme,
 
Anna
 

Älskar traditioner. Som ritualer för att hedra tiden. Året om. Olika teman.
Jag vurmar för äldre och välkomnar nya.
Som pumporna.
Ursprungen ur den amerikanska versionen och Halloween.
Men i min trädgård omvandlad till min.
 
Från läskigheter och skräck till kommunikation och kärlek.
Det som andevärlden faktiskt är.
 

Pumporna kommer följa med under den stundande alla helgonahelgen och lysa med sina hälsningar till de som gått före oss. Ett sätt att låta dem vara här och med och kvar. I tanke, hjärta och ljus.

Och vet, budskapen behöver inte bara vara allvar. Det kan vara bus och skämt och ”kommer du ihåg” och tack och ord om den gången bara ni kommer ihåg. Låt just erat samtal fortsätta att lysa.
 

Jag gjorde så här:
 

Njut av din lördag i höstdiset,
Jag ska besöka Harmoniexpo(som besökare-älskar lyxen att få vara det) en liten stund och efter det rensa och gå in i min fullmåneritual. Men först plåstra om fingrarna…
 
Tips:
Använd vassa skärverktyg i olika bredder (köpte mina på…) och ha orden från skolslöjdens täljkurs i åtanke, från kroppen och ut…
 
Vad ska du göra?
 
Med värme,
 
Anna
 

Över 6000 är vi.
6000 människor.
Mellan 18-80år och spridda över HELA landet.
Vi ÄR hela landet!
Det är fantastiskt!!!
Som ni vet brinner jag för att prata om andlighet, spiritualitet och medialitet. Personlig utveckling och livsinspiration.
Att NI är här för att vara med. Höra, lyssna, läsa, titta och hänga är så fint!
 
Tacksamheten bubblar över och vill bara omfamna er i ett inlägg och tillägga:
En blogg och sociala kanaler är ingenting utan er.
Så, var gärna med. Kommentera, berätta, ställ frågor. Dela tankar, funderingar, känslor, upplevelser, erfarenheter.
Jag läser allt och har med i tankarna framåt om inlägg, texter och allt annat.

Ord är energi. När vi delar dem expanderar de.
 

Kärlek in i er helg,
 
Anna
 

Eftersom jag arbetar hemma tar jag ofta en promenad vid lunch.
Det är ingen hurtig variant. Blir inte andfådd eller svettig och det räknas inga steg.
Stannar då och då upp. Iakttar förändringen.
Häpnas ofta.
 

Skiftningarna omkring oss tar ibland en evighet. Under sommaren när allt präktar lugnt och djupgrönt finns en tid som står nästan stilla. Växtligheten är på plats och livet rullar. Fullvuxet. Enkelt.
(Skönt, efter vårens kaos av tonårsfasoner. Pockande, sexande och ilfart. Illgrönt och knallgult.)

Och så som nu. Strax in i november. Allt ytligt släpper taget och stammarna, rötterna och jorden liksom gäspar och förbereder sig in i vila. Långsamt.
Tacksamma för säsongen, redo för sömn. Så lugnt i vetskap om att sen, sen startar vi om igen.
Jag nästan hör dem säga, vi ses snart kompisar. God natt.
 
En visuell liknelse som visas oss, år efter år av livets cykler.
 

Till dig som behöver ett ord idag. Som är rädd att livet upphör när någon släppt taget om sin kropp. Se upp och ut. Andas där. Se stammar och rötter och jord. Se löven som nyss höll i och nu släppt taget för att i full acceptans nå tillbaka in i jorden.
Som, om en liten vilsam tid snart växer av starkt starkt liv igen.
 
Formen av liv skiftar men det levande, upphör aldrig.
 
Med värme,
 
Anna
 

För några dagar sedan mitt i ett samtal om liv och möjligheter fick jag plötsliga sensationer utan att röra telefonen.
Blinkningar och tecken.
Vi blev härligt överrumplade på båda sidorna luren och var tvungna att skriva ner när i samtalet vi fick dem
så att vi skulle komma ihåg vad andevärlden gjorde tummen upp för. Tack och Tack säger jag och vi!
Men.
Jag vet att det är långt ifrån den känslan man har när man sent en kväll blir överrumplad av ljud, knackningar, en telefonsignal utan någon på andra sidan luren eller upplevelsen att någon man inte ser tar på en.
 

Känslan av att vara iakttagen

Man vänder sig om plötsligt för att se vem som är där men ser ingen.
Trotts att man sekunden innan har vetat att någon varit närvarande.
Att känna hur någon sätter sig bredvid en i soffan. Eller tar ens hand.
Det olustiga i att inte kunna förklara upplevelsen. Att inte veta vad som just skett. Och vem som just närvarat.
 

Att känna dofter som logiskt inte borde finnas

Kanske är doften förknippad med någon person eller ett minne man delat med någon som inte längre finns med oss i fysik. Parfym, cigarettrök, någon särskild blomma, tvål eller en maträtt.
Jag har vid ett tillfälle fått otroligt starka doftförnimmelser av stekt bacon i ett hus ingen lagade mat i.
Det visade sig att husets ägare älskade just bacon och en kvinna från andevärlden gärna ville kommunicera sig via det
(bland annat).
 

Plötsliga temperaturförändringar

Kanske ryser man till av att det känns kallt. Trotts att man befunnit sig på samma plats som nyss och vare sig har öppnat fönster eller dörrar. Rysningar över kroppen så håret står rätt ut.
Att ana temperaturförändringar när energi är i närheten är vanligt och ingenting farligt.
Be hen att sätta sig en bit bort så att du inte behöver frysa.
 

Synförnimmelser

Det kan upplevas som att någon syns i ögonvrån.
Eller som att man plötsligt skymtar någon.
Men så tittar man dit för att se efter och ingen är där.

Man ser enkelt förklarat personer som gått över med sin inre syn, inte med den yttre.
Det är en subtil synupplevelse.
Det kan kännas fysiskt. Särskilt om man blir rädd och känner att man inte har kontroll över stunden.
 

Lampor, Teknik och Ringsignaler

Att olika former av teknik kan börja bete sig konstigt när energier är närvarande har jag varit med om sedan jag var barn. Länge var det skrämmande. Mest på grund av vad fantasin hittade på.
Jag såg inget annat än blodiga gastar som hotfullt manipulerade materian omkring mig.

Nu med kunskap hälsar jag. Ja, andevärlden kan manipulera teknik.
Blinka med lampor. Testa ringsignaler, byta kanal på tv:n och skicka in plötsliga meddelanden i telefonen.
Byt tillbaka!
 

Vad vill andevärlden säga med sin påhälsning?
 
Vet att jag också varit rädd. Otroligt rädd.
Jag hade inte heller något språk för alla sinnesupplevelser som jag fick vara med om
innan jag utvecklade min medialitet.
Men vet detta.

Alla förnimmelser av påhälsning är just en påhälsning.
Det är ett hej!
Vad fint att du är här!
(Ibland-om du inte är hemmavid, varför är du här?)
Jag finns kvar. Jag är här. Just bredvid dig.
Närvaro en kort stund av den vars doft du känner. Någon som står eller sitter nära för att vara just nära dig
(ibland är det också vi som är nära där de är och då känner vi det med). Någon som leker med tekniken för att på alla sätt de kan, kommunicera att de är här. Och då och då, bara för att skoja med oss.

Om man känner mycket och fortsätter att vara rädd är mitt tips att lära sig mer om sina förmågor, att utveckla dem.
Och hur andevärlden faktiskt kommunicerar med oss.
Om du vill, berätta om dina upplevelser av närvaro i kommentarsfältet, jag läser och svarar.

Nu ska jag gå och släcka några lampor!
 
Med värme,

Anna
 

Vet ni vem skådespelaren Jonah Hill är?
Hade inte själv kunnat placera honom genom namn (kan nästan aldrig det) men när jag såg hans ansikte i trailern om psykologen Phil Stuts och hans metoder blev jag nyfiken.
 

Jag gillar Jonah som skådis.
Jag gillar psykologi.
Jag gillar dokumentärer.
Hade hört talas om Phil men inte läst eller sett någonting om hans tekniker och tänkte, om Netflix gjort en egen dokumentär om dem borde de rimligen vara förståeliga och användbara och jag söker alltid vägar och tekniker för välmående.

Det visade sig att det var 1 h och 36 väl spenderade minuter.
Så pass att jag beställde Phils bok vilken just i detta nu ligger på sängbordet som kvällsläsning
(tillsammans med bokklubbens ”Kontakt med andra sidan”!).
 

Underhållande och roligt om gravallvarligt och viktigt.

Den stora behållningen är, om du träffar rätt person att prata med kan du få verktyg att må bra.
Verktygen finns. Och personerna.
 
Se den.
 
Med värme,
 
Anna

”Gör det roligaste först”
I en lada tillsammans med 28 kvinnor och två män (alltid samma fördelning) skakade jag av frigörelse. Bob Hanson ledde oss att under en helg släppa alla begränsningar för att kunna skriva fritt. Och andas. Och kanske så småningom leva?
Till hög vibrerande musik skakade han rytmiskt i mitten av rummet och vi andra blundade och gjorde allt vi kunde för att skaka oss lika. För vem vill inte vara lika fri som Bob?
 
Inspirerande! Sedan, någon dag in i retreaten presenterade Bob några av ledtrådarna för att få ihop ett bokmanus. Gör det roligaste först.
Det är så enkelt. Så genialt!
Det betyder inte att vi inte gör alla dom andra sakerna också, dom trista. Men om vi tillåter oss att göra det roligaste först och efter det dammsuga, betala räkningar, hänga tvätt, storhandla.. Så har man med sig det mesta av batteriet in i det man längtar.

För mig var det genialt.
Jag är en av dem som levt ett liv där alla måsten bockats av först för att sedan, med restern-göra det roliga.

 

Andarna är de största supportrarna här. De hejar och applåderar. Äntligen fattar ni! Konstruktionen som innehåller alla livets måsten är just en konstruktion. Vi lever i den så visst behöver vi betala räkningarna och då och då klippa gräsmattan. Men som de flesta av oss lever har vi alldeles för lite fokus, tid och energi för det roliga.
 
Så kära, gör det roligaste först! Idag och hela veckan! Prova på hur det känns efter en dag när det roliga fått plats!
Om man varit borta från sitt roliga under längre tid kan det vara svårt att komma i kontakt med det. Svårt att veta vad det är. Och då är det gott att börja där. En stund innan man betar av måstelistan ställa sig frågan och sitta med den en stund.
Vad tycker jag är roligt?
Fina du, leta efter det!
 
Vad önskar du att du hade mer tid för? Är du i kontakt med det?
Och idag, kan du göra någonting av det först?
 
Med värme,
 
Anna

I princip i alla sammanhang pratar jag om den, Meditationen.
Det finns ingenting jag rekommenderar så mycket.
Att lära sig nå fysisk och mental avslappning på några få minuter.
Det har hjälpt mig så otroligt mycket både i perioder av utmaning och i min andliga utveckling.
 
Oavsett om man är intresserad eller inte av det senare så lever de flesta av oss liv som innehåller både fysisk och mental stress vilket vi vet är rent skadligt för hälsan. Det viktiga är att hitta de redskap för balans som man själv trivs med.
Om du fortfarande söker efter ett för dig själv så är det min varmaste rekommendation att prova meditation.

Vad?
Meditation är ett brett begrepp, ett samlingsnamn för olika tekniker för fysisk och mental avslappning och medveten närvaro.
 
Hur?
Det finns en mängd olika meditationstekniker.
Det första man tänker på kanske är en stillasittande form i vilken man antingen enbart går in i avslappning. Fokuserar på andningen. Eller scanar av kroppen och hjälper den till fysisk avslappning. Det kan också vara någon form av guidad meditation i vilken man följer med i en inre visuell resa. Ofta med syftet att få budskap eller uppleva olika sinnestillstånd för välbefinnande.
Men det kan också vara gående meditation, skrivande meditation i vilken man skriver ett upprepande mantra under en stund, dans osv.

Varför?
Det finns gott om studier och forskning som visar hälsofördelar med meditation.
Jag länkar några artiklar längst ner i inlägget för er som vill läsa mer men för att nämna några väl befästa:
·      Meditation minskar stress, depression och oro
·      Meditation balanserar nervsystemet
·      Meditation förbättrar koncentrations och prestationsförmågan
Nya rön visar att meditation dessutom har positiva effekter på den fysiska kroppen. Hjälper kroppen att återhämta sig snabbare och tom stärker immunförsvaret.
 

Målet med meditation är ofta att uppnå ett tillstånd av mental klarhet och ett känslomässigt lugn.

Jag brukar ofta pratat om vikten av att kunna höra sig själv. Att kunna lyssna till det autentiska i sig.
Det innanför det ständiga brus av tankar som följer oss i ett konstant.
För att kunna nå dit, att inte bara ställa frågor utan också höra svaren behöver man, om så för korta korta stunder släppa tanken och lyssna innanför den.
Det hjälper meditation mig med.
 
I början av november kommer jag lansera livemeditationer.
Om du är nyfiken på vad Meditation kan göra för dig-håll utkik. Du är så varmt välkommen att hänga med!
 
Jag hoppas att du haft och har en mjuk söndag i återhämtning,
Med värme
 
Anna
 
 

Det är inte bara jag som känner av den. Oron.
En av de närmsta uttryckte sin och fortsatte,
-Det kanske bara är jag men allt känns skit.

Det är naturligtvis inte så. Allt är inte skit. Det vet vi båda.  
Men de stora globala och lokala oroligheterna är tydliga och det är omöjligt att inte påverkas hela vägen in i det privata.
In i den egna kroppen.
Har pratat med kollegor runtom i Sverige, med vänner o så senast igår med familjen.
Samtalen enar i det som känns i luften. Det kryper.
 
Vi är olika känsliga för oro men när den tränger på och inte kan viftas bort finns det verktyg att ta till.
Här kommer några.
 

Tacksamhetsövningar

Att formulera tacksamhet över det man har i sitt liv är ett beprövat verktyg.
Du kan skriva, tänka eller visualisera (se för din inre syn) stort och litet, runt dig själv och andra, nära och långt bort.
Saker, händelser och känslor som du är tacksam över.
Jag vet att det i ett tillstånd av oro och utmaning kan vara svårt att fokusera på det man är tacksam över men,
övningen kan hjälpa att inte bara se det självklara. Den kan ge tacksamhetsringar på vattnet i sinnet-vilket lättar oron.
 

Träffa vänner och familj

Att vara ensam är inte starkt när man brottas med oro. Att vara med andra människor är starkare.
Ring, cykla över, bjud in på thé, bjud in dig själv på thé eller chatta.
Var i samtal med andra människor.
Ha ögonkontakt. Lyssna. 
Om möjligt, både samtal om det som oroar Och annat. Trams. Minnen, anekdoter, filmer ni sett, blommor ni övervintrat, resor ni vill göra. Bjud in skrattet och det luftiga och spara på känslan att ta till den när du är tillbaka i din egen värld igen.
 

Var ute i naturen

Packa en kaffetermos, bre några mackor och gå ut. Till skog, vatten eller närmsta park. Ut ut ut.
Andas djupa andetag. Lyssna till ljuden. Känn dofterna.
Främsta källan för återhämtning. Den renaste energin. Var i den och fyll på.
(Klä dig varmt dock…igår snöade det i Stockholm)
 

Selfcare

Det moderna ordet för att ge sig själv omtanke och omvårdnad och snällhet.
Duscha varmt och länge, bada om du har ett badkar, lägg en ansiktsmask, kryp ner under en filt eller varför inte täcket och titta igenom en lååång serie, lägg en till ansiktsmask, laga din favoriträtt och njut den med den godaste drycken du vet, lyssna på dina favoritskivor eller poddar, promenera om du njuter av det. 
Kort uttryckt, gör det som du vet att du mår bra av i stunden.
Icke att förringa. Den lilla stunden.
Och känn. Ta emot hur det känns och var i den. Flera gånger under dagen.
 

Intressen som kräver både mental och fysisk närvaro

Vad tycker du om att göra?
När vi försvinner in i det vi tycker om att göra släpper vi tankarna och det är tanken som oroar(mer om det i ett annat inlägg). Så vad tycker du om att göra?
Har du en hobbie? Om inte, har du haft det tidigare? Plocka upp den eller sök efter en ny!
Måla, teckna, sjunga, skriva, sy, lösa korsord, baka, pyssla, fågelskåda, sticka, snickra, ta hand om växter? Vad? Välj o vraka eller sök efter det som du längtar efter.
Att sjunka in i sin hobbie är en väldigt bra stressreleaf.
 
Tiderna som de är kommer fortsätta att påverka oss. Det som sker i omvärlden och alldeles inpå kommer behöva sin tid. Under den får vi hjälpa oss själva och varandra att hålla oss i så ljus energi som möjligt.
 
Det finns fler verktyg.
Har du något som du brukar ta till när tankarna surrar till känslorna?
 
Med värme,

Anna

Igår tickade minuterna snabbare än vad de sägs göra.
Hann bara en bråkdel av vad jag listat för dagen innan jag gick in i kvällningens samtal.
Men, nygamla kontakter och sprillans nya knöts och återkommer med nyheter av dem.
 
I två dagar har jag fått fantastisk återkoppling från P3 dokumentären. Tänk att ni lyssnar.
Tänka att ni lyssnar och återkopplar med ord om er upplevelse. Tacksamheten sköljer över i vågor o pirrar till. Så fint.
Brinner för att prata om andlighet, spiritualitet och andlighet in i våra alldeles vanliga liv.
Podden/programmet är en kanal och det blev ett fint samtal.
Om du ännu inte lyssnat och är nyfiken länkar jag programmet igen, här…
 
Kvällningens samtal.
Ödmjuk att få förtroendet att titta in liv, se vad som cirkulerar omkring och förmedla ord om det och det som ligger strax framför. Allt för att möjliggöra bra val. När man vill leva starkt och kraftfullt är det gott att då och då få några ord på vägen. Fint.

Nu.
Vinnaren av oktobers Giveaway!

Stort grattis Åsa!!!
Och varmt välkommen in i samtal.
Skriv kontaktuppgifter här, på Instagram eller i Facebook inlägget så återkopplar jag.
 
Med väme,
 
Anna

De är naturligtvis fler.
Myterna.
Som i alla praktiker som omhuldats av mystik.
Men jag börjar med att spräcka hål på tre av dem!
 

1. Medium hör ALLT människor tänker

Nej.
Det gör vi inte.
När jag berättar vad jag arbetar med för en samling jag inte mött tidigare är det rädslan för just detta som gör att några kommer smyga undan. Välja bort att vara. Men hör nu, det behöver ni inte.
Med mina mediala sinnen kan jag få förnimmelser om människor och då och då en liten liten  tanke…
Men.
När jag är privat arbetar jag inte. Då minglar jag. Lär känna de jag möter. Fysiskt. Använder just som alla andra ögonkontakt och samtal och kroppsspråk. Anstränger mig hårt för att komma ihåg namn, lyssna och är ytterst närvarande i den fysiska världen.
Får jag aldrig plötslig information runt människor i det privata?
Jo.
Men.
Jag agerar aldrig på den informationen om mottagaren inte bett om det
(och jag hoppas att mina kollegor delar den inställningen).
 

2. Medium ser spöken som hasar omkring

Nej.
Det gör vi inte.
Jag trodde (innan jag lärde mig om mina förmågor) som så många andra, att medium såg döda människor hasa omkring med blod och inälvor och jämmer. Det var min enda referens, Hollywoodfilmer inom genren skräck.
Så fel.
De vi möter är de som stått oss nära. På något sätt, i någon form.
Ibland de vi först inte tänker på, de i ytterpereferin men som ändå på något vis har känts medan de var här.
Grannar, barnvakter, partnerns föräldrar.
Och så är det dom som vi älskat och älskar och saknar. Farmödrar och mammor och barn och syskon och goda vänner. Fastrar, kusiner och kankse den mest fantastiska arbetskamraten. 

Och ett o annat husdjur. Det är alltid fantastiskt.
 

3. Medium ser de som gått över med sin fysiska syn
 
Nej.
Det gör vi inte.
Vi arbetar med våra inre sinnen.
De kan liknas vid fantasibilder eller minnen. Alltså subtilare.
Med det sagt tillägger jag att sammantaget kan upplevelsen av kommunikation med någon från andevärlden kännas rent fysisk eftersom flera av de inre sinnena samspelar och tillsammans bli en ibland överväldigande upplevelse.
När jag fick ordning på det här sjönk axlarna en aning, jag hoppas att det gör det på dig med.
 
En av de vanligaste frågorna jag får i mitt arbete är:
-Vad betyder det, kan du liksom prata med döda människor?
Och jag svarar.
Igen.
De jag pratar med är inte döda. De har ingen fysisk kropp men de lever i allra högsta grad!
 

Vad tänker du om myter runt medium?
Bär du på någon?
 
Med värme,
 
Anna
 

Första boken, ”Kontakt med andra sidan” ger ett vetenskapligt perspektiv på frågan, finns det liv efter döden?
Häng med vet ja!

Allt är roligare att göra tillsammans. Eller nästan allt. Eller ok, det finns saker som jag gärna gör ensam. Men, en sak som är kul att göra med andra är att läsa och dela upplevelsen!
Vad passar då bättre än en helt digital, kravlös bokklubb som går ut på att väcka nyfikenhet, ställa frågor och ventilera tankar som väckts?
Så här kommer den-Stomsans Bokklubb!
 

Den första boken jag introducerar är
”Kontakt med andra sidan” av Gary E. Schwarts Ph.D. med Wiliam L. Simon.

Börjar med ett finger i luften-skynda er att köpa eller låna den!!
En sökning visade att den finns i div. olika antikvariat och bibliotek runt om i Sverige.
Dock är utgåvan slutsåld så nya exemplar är knepigare.
Trotts det måste den här boken bli den första i klubben för den ger ett perspektiv på det andliga arbetet
som har varit väldigt värdefullt för mig och jag ser fram emot att läsa om den och dela tankar med er.
 

Författarparet består av Gary E. Schwartz Ph.D (professor i psykologi, medicin, neurologi, psykiatri och kirurgi vid University of Arizona) och William L. Simon (författare).
Tillsammans har dom dokumenterat banbrytande vetenskapliga experiment om fortsatt existens efter döden.
Vi får följa med dem in i laboratoriet, samtal, tankar, frågeställningar och slutligen vetenskapliga konstateranden i frågan:
Finns det liv efter döden?
 

I första omgången tar vi god tid på oss och samlas i en recension av boken den 29 november.
Om du vill-fyll på här i kommentarsfältet med tankar, frågor och funderingar som uppstår under och/eller efter läsningen
så delar jag både mina och era i recensionen!
 
Kul?
 
Jag hälsar varmt välkomna in i klubben!

Med värme,
 
Anna
 

Det har följt med en tid. Känslan av det vilda som behöver mer utrymme.
Att inte få plats i den jag var. Förr. När jag var 30. 40. Igår.
En expantion och rörelsen ifrågasätter allt som håller tillbaka.

Det vilda. Otyglade. Högljudda. Krävande. Ifrågasättande. Bejakande. Förverkligande. Kanske till och med...lite egoistiska.
I mig är det vilda det som svävar upp o ut o ser livet från ett övergripande perspektiv. Och där. Där finns inte plats för någonting av det tämjda. 
 
Är det bara början? Kommer det sluta med ett barfotaliv, en stor kristallkula och nätter i en ombyggd van? Hur vild hinner jag bli innan 50? 60? Men först, hur vild hinner jag bli idag?
 
Vad betyder det vilda för dig? Längtar du det i dig? Vad händer om du ger det i dig en röst?
Och vad säger den?
 
Med värme och pepp in i veckan,
 
Anna
 

”Nyss Robinson och nu en podd som heter duga”
Ett sms från en av grannarna. Jag frågade vad han tyckte om avsnittet?
”Klart svårt att smälta och ta in.
Trodde du bar på ngt ditåt.
Men du är tuff o stark m ett häftigt garv”.
 
Det summerar podden bra. Ett fint samtal om någonting som för de flesta, en gång i tiden mig inkluderad, är svårt att ta in.
Men likväl någonting som var och är i allra högsta grad. Ett andligt uppvaknande. Ett undersökande. En ny väg.
 
Jag var modedesigner. Jag blev medium.
Om du vill höra hur det gick till Lyssna här på Sveriges Radio
 

Efter en intensiv helg med kalasfirande, bio och socialt häng blir det en dag med tystnad, skog, urladdning och återhämtning.
Allt behövs.
Kanske lyssnar jag om intervjun. Som för att påminna mig om att det som jag lever är svindlande.

Med värme,

Anna
 

Det undgår ingen.
Oron som hållit oss sedan flera veckor tillbaka. Krig. Bränder, bombningar, skjutningar. Alla liv som drabbas. Hårt. Från en dag till en annan. På det en kollektiv ekonomisk oro.
Det undgår ingen.
 
Jag känner och påverkas både av stora skeenden ”långt bort” och av det nära inpå. När energierna blir så turbulenta som nu kryper det in i mitt energisystem. Det är omöjligt att värja sig.

Det finns astrologiska energiaspekter som är i linje med vad vi ser nu.
Himlavalvet fullkomligt kokar av olika planetaspekter sedan några veckor tillbaka som skapar just en krigisk negativ energi, plötsliga oväntade händelser och stor oro. Man kallar det eclipsesäsong.
Under hösten fördjupar jag min i astrologiska energiaspekter. Två av de astrologer jag följer beskriver händelseförloppen i sina kanaler. Om ni vill läsa mer om deras tolkningar länkar jag dem längst ner i inlägget.

I mina dagliga rutiner ingår det att sända healing till det som pågår. Kollektivt ut i världen och här nära och alldeles inpå. I flödet som är gör jag det jag kan.
Dagens nymåneceremoni innehåller således detta. Healing och ljus.
Med lyft fokus upp och ut till i de stora dragen.
Och till dig.
 
Med värme,
 
Anna

Margareta Hedin, Damernas värld hittar du här

Helena Biehl, Amelia hittar du här
 

 
Tror att jag var åtta när jag lyckades smyga till mig glimtar av filmen ”Fredagen den 13:e”.
Det var dåligt.
Fortfarande är det minnet av Jasons vita ansiktsmask som flimrar förbi när dagen anländer och eftersom jag inte- 
trots mitt yrke är särskilt skrockfull har jag inte funderat vidare på dagen o datumet.
 
Men, fredagen den 13:e tillika filmens titel tros ha sitt oturliga ursprung i den kristna tron och i bibelns berättelse.
Jesus korsfästes på en fredag och det var 13 personer vid bordet under hans sista måltid, Jesus och hans tolv lärjungar. Judas som förådde honom räknas som den 13:e. 
Sedan dess har fredagar i allmänhet och talet 13 kopplats till både otur och ondska i många kulturer runtom i världen.

I vår äldre folktro råddes vi att vila på de oturliga fredagarna och absolut inte påbörja nytt arbete. Eller resa, flytta,
ställa till med dop eller ge bort pengar.

Så utöver Hollywoods inpräntade skräckbilder finns det alltså historiska och kulturella belägg vidskepligheten.

Har ni varit med om att hotell hoppat över rumsnummret 13?
Eller flygplan utan stolsrad 13?

Jag tycker att det var gott att läsa om försäkringsbolaget Trygg-Hansas omfattande olycksgranskning just runt datumet.
Den visade att det inträffar nästan sju procent färre skador under fredagen den 13:e än under en genomsnittlig dag och
tre procent färre skador fredagen den 13:e än under en genomsnittlig fredag.

Skönt ändå.

Dock var det under fredagen den 13:e som tyska aktiemarknaden kollapsade (1927), även känd som den
“Svarta fredagen” och “den stora depressionen” startade...

Låt oss ta det säkra före det osäkra.
Det blir hemmakväll för mig (har trotts allt klarat mig så här långt).
Vi ska reprisa en helt annan filmgenrer och se Lucas Modysons "Tillsammans".
Älskar den!
Imorgon har vi näst intill premiärbiljetter till uppföljaren "Tillsammans 99" som fått strålande recensioner,
ser fram emot den, också!

Med värme,

Anna

 

Äntligen, äntligen, äntligen dags för en första giveaway på evigheter!!

Några nyheter gäller om hur du är med i utlottningen så läs inlägget på sociala kanaler, följ stegen och
skicka ut önskan om ett vägledande, coachande samtal till dig själv eller någon omkring dig.

Jag drar och påannonserar oktobers vinnare torsdagen den 19 oktober-så håll utkik!
 

Jag hoppas att du har en strålande söndagskväll just där du är,

med värme

Anna
 

Om några dagar ska jag ut på havet tillsammans med ett stort gäng sökande och utövande av andlighet, spiritualitet, livsåskådning, välbefinnande, välmående-
det holistiska perspektivet på själva levandet.

I år är jag med som föreläsare och kommer både hålla föredrag om Automatskrift och om
hur man själv kan utveckla sin medialitet.

Jag har varit med på båten några gånger tidigare och ställt ut i mässdelen. Gett korta vägledande samtal.
Några gäster från just dessa resor har blivit återkommande klienter som jag fått förtroendet att följa bredvid i flera år.
Det är fantastiskt fint med dessa stora sammanhang. Att i det superintensiva som mässor oftast innebär få möten av absolut närvaro och ur de glimtar och ord in i människors liv.
 

På det har jag mött kollegor som jag själv både inspirerats av och bokat in tjänster hos för att fylla på mina egna förråd.
För att nämna några som följer med i år vars arbete jag är extra nyfiken på så finns:
Eva Olssons härliga och glada seanser
Tina Adi Karmstens gongbad
Jai Thornells föreläsning om andlighet och vetenskap
...och så både seanser och morgonmeditation med Benny Rosenqvist såklart. Kära.
 

Vet av erfarenhet att intensiva arbetsdagar som de här kostar på så nu för tiden är jag duktig på att förbereda mig
(läs, så har det inte alltid varit :).
Sömn, mat, skog och meditation upp och ut i kraften. Beprövade verktyg för förberedelse och uppladdning.

Ibland möter jag dem som tror att min arbetstid består av de där 25 eller 50 minuterna in i samtal. Så är det inte.
Min arbetstid inkluderar förberedelsetid och efterarbete som för de allra flesta yrken.
Minuterna i samtal är ett sprinterlopp, det går dåligt om jag anländer i startblocken utan rätt förberedelser i kroppen och det är dom som behöver sin tid.
 
Det är inte dåligt att förberedelserna inför just det här loppet sammanfaller med svamptid i skogen!
 

Om ni har möjlighet och inte redan bokat en plats så tror jag att det kan finnas några biljetter kvar till kryssningen.
Länkar för er som blir nyfikna på det!

Länk till kryssningen hittar du här...
 
Med värme,
 
Anna
 

De flesta har någon gång varit med om att ana någonting som ännu inte skett. Genom en plötslig och stark känsla eller upplevelse. Det kan ha varit som ett varnande eller bara som vetskap om att någonting är på väg att hända.

Jag har fått varsel i hela mitt liv men sällan förstått att uppmärksammat dem. Först när det som visat sig faktiskt hänt i det fysiska livet har jag insett vad det är jag sett och lagt ihop aningen med just inträffat.

När det skett stannar tiden en liten stund, alldeles nära magi.
 

Varsel kommer som oväntad plötslig information för att hjälpa, varna eller berätta om någonting som stundar.

Just som all kommunikation med den icke fysiska världen sker det intensivt och snabbt. Som ögonblicksbilder. Överrumplande eller förvånande inre upplevelser av bilder, ljud eller plötsliga känslor.
 

Alla kan få varsel. Alla kan ta emot varsel. När vi väl förstår hur de fungerar. Utmaningen är att fånga upp dem när de sker.
Så lyssna. Var uppmärksam. På det fysiska och det som snuddar strax intill.
 
När jag berättade om att mitt Robinsonäventyr började med ett varsel nådde det mig under en meditation. Mitt allra mest mottagliga tillstånd. Men trotts att jag både vet om att jag är mottaglig och har förmågan att förutse varandet blev jag ändå förvånad när det inträffade.
Till mitt försvar-det var så otroligt oväntat.
 

Vem är det som ger oss dessa varsel?
Den du frågar kommer ge dig ett svar. Sitt.
Mitt är.
Jag upplever varsel som en icke fysisk kommunikation. Av/med dig själv (det du egentligen vet innerst inne och/eller i kombination med din intuition) eller med den energivärld som jag upplever omger oss och vilken även vi är en del av.
I den finns det andra energier som kan hjälpa oss att se, känna och uppleva det de vill visa oss. För att stötta, varna eller påminna om det som är och/eller stundar strax framför steget vi står i. Bland dessa finns de vi kallar anförvanter, änglar, guider och ärkeänglar.
Varför? Alltid för att ge oss beskydd och omtanke.
 
Har du upplevt varsel i någon form?
 
Med värme,

Anna
 

Med virus i familjen blev det ändrade planer från födelsedagsfirande till egen dag i city med inspiration och stros.
 
Jag har inte besökt den tidigare. Den nya mässan BoHo Market & Soul Bazaar.
Den arrangeras av Together in Spirit och är ett citynära och moderna alternativ till de stora aktörerna. Dom är än så länge mindre och mer selektiva med sina utställarplatser både för de som demonstrerar alternativa behandlingsformer och de
som säljer produkter.

Men, narrande gott är sällan överhopande stort.
 

En av höjdpunkterna var att träffa Susanna Wiland och se/uppleva hennes produkter från Urberga. Kristaller och fjädrar plockade av henne i Sverige och Norge.

Otroliga stenar, de kraftfullaste jag känt!
Utropstecken!

Rekommenderar er varmt att titta in på hennes insta @urberga
Lägger upp bilder på de jag köpte av henne vid ett senare tillfälle men här kommer några bilder från hennes monter:
 

Ett plus, utöver överskådligheten är att de huserar i snygga miljöer… Inte att underskatta!
Den här gången i Bibilioteket på Medborgarplatsen.
Så, håll utkik på Together in Spirits sociala kanaler för nästa tillfälle så ses vi i det själfulla minglet!

Efter mässbesök såg jag skylt på gatan och sim sa la bim förstod jag vad meningen med det hela är…
 

Inspirerad, mätt och mjuk efter tid som egentligen skulle gått till någonting annat men som kan tas ifatt en annan helg.

Med värme,
 
Anna

 

Jag fick en biljett till något högst oväntat.
Tänk. Livet ändå. Men det började med en meditation.
Jag VET, jag säger ju det, meditation is da s!!

En tidig lördagsmorgon svävade jag iväg och befann mig en stund på en tropisk strand. När jag såg mig omkring anade jag att jag befann mig i en Robinson-setting. Vad märkligt tänkte jag i min meditationsdimma, Robinson.
Har bokstavligen ALDRIG tänkt tanken på att vilja befinna mig i det sammanhanget.
Robinson representerade snarare en lång rad rädslor som jag inte varit särskilt intresserad av att utforska. Insekter, hunger, sömnbrist, fysiska tävlingar och så det med att vara med i ett socialt och psykologiskt experiment, framför en eller en hel bunt kameror. Fy.
Avfärdade bilderna med att det är spännande att meditera. Vad som händer. Vart man färdas och får vara en stund, på håll.
Och kanske det att mitt undermedvetna ville tala om rädslorna. Fint ändå…och bra.

Onsdag fm veckan efter fick jag ett mejl av en castingtjej på produktionsbolaget Mastiff. Hon hade hittat mig i mediebruset, tyckt att jag verkade vara en färgstark personlighet och undrade om jag någonsin funderat på att söka till programmet Robinson?

Det har hänt några gånger. Att livet själv knackat på och frågat om jag vill vara med. Och alltså, när en biljett till ett äventyr sträcks fram tar man emot den. Såklart man tackar ja!
 
Det blev en intensiv upplevelse.
 

Det första jag tänkte när båten närmade sig stranden var, vad liten den är. Vare sig särskilt bred eller djup. Några meter sand i uppförsbacke och sedan, en vägg av djungel.

Den andra och ganska ihållande tanken var den om alla de djur som vi varnats för i den där djungeln. Inplastade A4 bilder på tusenfotingar, ormar, varaner, maneter, sjöborrar och rockor. Tittade ner i vattnet men såg ingenting. Istället för att se ner till någon tropisk vit sand såg jag inte längre än rörelsen över ytan, fram och tillbaka mot stranden.

Det tredje jag hann tänka innan vi beordrades att ta våra grejer och göra oss redo att hoppa iland var att det inte någonstans längst den lilla stranden skymtades en palm. Ska vi inte äta kokos, flimrade förbi innan jag kastade iland min armesäck och ograciöst tog mina första steg upp ur vattnet som var lika lejongult som kängorna jag gått in i högsommarvärme.
 

Ett dygn in i produktionen förstod jag vad det var som gällde, vad det betydde att vara där. Det jag sett framför mig innan avfärd infriades och jag förstod att jag inte kommit för att vara kvar längst. Inte lång tid alls faktiskt. Jag var där för att vara en motvikt till någonting annat.

Allt som omgav oss, en kuliss. Ett sceneri. Vi som skådespelare utan manus. Jag förstod att det enda sättet jag skulle kunna styra vad som visades av mig, var att inte ge material som jag inte står för.
Så det blev inte så mycket material, i det lilla virrvarr som löpte några veckor, på den inte så öde stranden i Malackasundet
strax bredvid Malaysias kust.

Men, det finns en hög av fantastiska ögonblick som jag samlade med mig hem.
Dyrgripar vaskade ur det förorenade vattnet.
Eldflugorna. Små snirkliga dioder vinglades i kompakt mörker. Mjuka, mjuka soluppgångar, stjärnklara natthimlar, skratt, gråt, mättnaden av ris. Det visade sig att jag inte hade så stora problem med att hålla mig ren med hjälp av sand och hav. Att låna naturen till toalett. Att känna riktig riktig hunger. Eller att möta djur i dess naturliga habitat.

Nej. Ge mig en öde ö. Släng dit Millan, Elin o en ukulele.
Vi kommer inte bara överleva, vi kommer leva gott och snällt och plocka fram hits på löpnade band!
 

När jag landat tillbaka och sedan kommit ur den smaskiga produktionsklippta versionen av äventyret är den absolut störta behållningen hur det hela började. Den där lördagsmorgonen i mitt lilla meditationskrypin. Det är ju riktigt spännande hur nu det fungerar. Man kallar det varsel. Och jag tog emot det.

Och så den överväldigande tacksamheten över allt det jag har i mitt liv. Min rikedom. Ett liv fyllt av kärlek, inspiration, glädje, meningsfullhet och en stor portion äventyr som kräver sitt mod. Och för det, säger jag tack. Varmt tack.
 
Hade ni vågat? Hade ni tackat ja?
 
Med värme,
 
Anna
 

Visst vore det skönt om livet var lite rakare?
Att progression och utveckling och läkande började på punkt a och så länge vi jobbade på-löpte vidare till punkt b.
Men.
Ingen relation, ingen karriär, inga läkningsprocesser och ingens personliga utveckling är rak.
Ingens andliga utveckling heller.
Snopet!

I mig hopar det sig då och då. Jag vet av erfarenhet att när det händer och jag inte ser klart vart jag ska behöver jag stå stilla.
Någonting nytt är på väg in. Nya tankar, riktningar, projekt eller energier. Sällan någonting jag trott eller anat och det enda sättet att få ordning på vad det är, är att pausa och vänta ifatt sig.

Huvudet har SÅ svårt för pauser.
Men inte själen. Den vet.
Att ibland är den snabbaste vägen framåt att stå alldeles stilla. 
 

Jag har redskap jag tar till. Verktyg som hjälper.
Städning, rening och cleans.
Och meditation.
 

Evighetslång och fullkoligt out there.
Akompanjerat av kristaller.
Efterföljt av reflektion och ord.
 

Det tar sin tid. Men sedan. Nu.
Efter omgångar av stillhet, reflektion och vila. Reningsceremonier, vägledande samtal med mentorer, healing och meditation så klarnar det. Igen. Först bara i korta snabba blixtar. Ögonblicksbilder. Sedan, som längre ihållande och då kan man börja veva igång igen.
I det man vill behålla och arbeta vidare med. Och i det som är nyfunnet. 
 
Höst. Jag längtar in i den. I vilket tillstånd har du börjat din?
Paus eller aktivitet?

Med värme,

Anna