Måndagsmorgon, måndagsmeditation, måndagsångest (?) och måndagspepp!


Det har följt med en tid. Känslan av det vilda som behöver mer utrymme.
Att inte få plats i den jag var. Förr. När jag var 30. 40. Igår.
En expantion och rörelsen ifrågasätter allt som håller tillbaka.

Det vilda. Otyglade. Högljudda. Krävande. Ifrågasättande. Bejakande. Förverkligande. Kanske till och med...lite egoistiska.
I mig är det vilda det som svävar upp o ut o ser livet från ett övergripande perspektiv. Och där. Där finns inte plats för någonting av det tämjda. 
 
Är det bara början? Kommer det sluta med ett barfotaliv, en stor kristallkula och nätter i en ombyggd van? Hur vild hinner jag bli innan 50? 60? Men först, hur vild hinner jag bli idag?
 
Vad betyder det vilda för dig? Längtar du det i dig? Vad händer om du ger det i dig en röst?
Och vad säger den?
 
Med värme och pepp in i veckan,
 
Anna
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln