Igår visade det sig att jag också behövde mer julskinka. Och skumtomtar. Och faktiskt några fler skivor av fruktkakan. Och julfilmer. Ibland i fokus. Ibland i bakgrunden.
 
Och där. Mätt i tystnaden påbörjade jag bokslutet av året. Tänka igenom det passerade. Känna efter vad jag vill ta med mig framåt. Om det finns sådant jag vill släppa. Vad jag är nyfiken på.
Jag plockar fram de stora penslarna och sveper drag för 2024. Det är roligt.
 

Under Januari kommer jag tex. skriva om visualiseringsarbete. Att sätta mål och intentioner. Hur man kan göra om man vill komma igång med det. Och så har jag andra teman för årets månader.
Men, gemensamt är att släppa in er.
Att välkomna er att vara med.

Vad vill ni se mer av?
Vad vill ni läsa om?
Eller kanske lyssna till?
Vad saknar ni här?
Vad tycker ni om?
Vad tycker ni är överflödigt?
 
En blogg och sociala kanaler är en Community. En gemenskap. Den är ingenting utan er som är med.
Så fina du berätta, dela och tyck till in i 2024!

Mörkret ligger fortfarande tätt utanför. Jag har tänt ljus och fyllt på påtår. Dragit upp filten under datorn i soffhörnet. Att vara i bokslutet får ta några dagar. Konstaterar det.
Och att jag tänker bra med spökfilmer i bakgrunden.
Några av mina bästa listar jag här nere.
 
Med värme och rys,
 
Anna
 

Fanny och Alexander

Igår rullade den i fem timmar.
Kanske tänker ni att den inte är en spökfilm men då svarar jag, titta igen. Bergman hade en dragning till det esoteriska och Fanny och Alexander är en riktig spökhistoria. En riktigt riktigt snygg spökhistoria som inkluderar vardagsmystik, det oförklarliga och rädslan när man ser det som alla andra inte ser…
 

Sjätte sinnet

På tal om rädslan att se det som alla andra inte ser finns ingen bättre än den här.
”I see dead people….” Citatet av den lilla pojken som ser vålnader och gastar som får oss att hoppa till.
Första gången jag såg den var jag så rädd att jag blundade mig igenom långa stycken. Obehaget var enormt. Den skildrar det som jag beskriver om hur vi tror att andevärlden visar sig och hur den faktiskt gör det.
 

Ghost

En klassiker. En kärleksfull humoristisk skildring av mötet mellan ett medium och en energikropp som driver henne till vansinne när han utan uppehåll pockar på hennes uppmärksamhet för att hon ska hjälpa honom.
Min bror och jag har skrattat åt tanken om att det är bäst att han lever längre än mig för annars är det just det här scenariot som kommer utspela sig….
 

Ps… Spökfilmer har efter att jag lärt mig om mina förmågor fått en helt annan betydelse. Jag som knappt kunnat titta på dem gör det nu med öppna nyfikna ögon. Det som filmatiseras är dramatiseringar till för att underhålla och skrämma men visar ofta också en teori om hur andevärlden visar sig och kommunicerar med oss.
Ja, utan allt blod och inälvor då!
 
Har du någon film att rekommendera?
 

”Vad behöver Du nu?
 
Vila, Tystnad, Mjukhet och städhjälp?

Önskar dig utrymme att känna efter och vara i just det.
Ge dig själv utrymme om så i korta stunder att både ställa dig frågan, lyssna efter ditt svar och fina, ge dig själv just det.
Det är inte alltid möjligt att agera fullt ut på det som sägs där inne men oftast, en stund, en del av en dag, eller timme.
Var i det.
Prioritera dig.
Prioritera det som du nu behöver, nu.
 
Jag vaknade med frågan innanför ögonlocken.
Dagen efter.
Men på det allra bästa sätt.
Jag behöver vila. Och tystnad. Och långa stunder upp och ut. Kanske en och annan promenad.
Jag behöver också vara ensam.
Flera dagar med fokus utåt och på umgänge och sociala sammanhang-vilket jag älskar varje del och stund av-skapar behov av motsatsen. Jag vet att jag bäst fyller mina batterier i ensamhet, tystnad och samtal upp och ut. Så det är vad jag behöver. Nu.
 

Julafton.
Med risk för att låta överpräktig blev gårdagen ett långt leende av nöjda tonåringar som växelverkade sina lovsånger. Mina på distans vilket alltid är en liten tagg men som med tiden mjuknat. Dom hade en strålande dag på landet där dom var i gnistrande solsken över djup snö omgiven av kärleksfulla. Allt gott.
 
Hos mig underbar mat, chokladaskar och julmusik från CD skivor som växlades över dagen i den numera retroanläggningen. Kalle såklart, tupplur, julklappsspel, risalamalta med saftsås och avrundande julfilm (visserligen ett något märkligt val-
"Dy Hard" på jultema) mer glögg och stor skål ostbågar (en utomordentlig smakkombo).

Det blev en njutjul helt enkelt!
 

Och, jag vann julklappsspelet.
Inte förstaklappen som var ett par handstickade ljuvliga tumvantar (förstaklappen är den som flest händer slåss om när tärningen visar rätt siffra) men det som för mig var välbehövligt i det något dragiga 50-talshuset!
 

Nu ihop packning och avfärd tillbaka till min vrå där jag kommer lyssna och bejaka.
Till det jag behöver, nu.
 
Vad behöver du?
Egentligen?
Hur kan du skapa utrymmer för det idag?
När?
Och hur kan du prioritera dig i dagarna framåt?
 
Med värme och öronproppar,
 
Anna
 

Tidigare än alla andra är jag vaken i soffhörnet. Med kaffemugg och blicken svävandes över singlande snöstjärnor upplysta av gatulyktorna. Jul. Strålande julmorgon.

Som hos många av er kommer dagen rassla till. Vi kommer svettas, äta för mycket och kanske gråta en skvätt.
Somna framför kalle eller sitta i ett annat rum för att få ett andetag i mellan aktiviteterna.
Jag blir oftast tystare än andra dagar för att intrycken blir fler. Förväntningarnas energi är lite för kompakt även om jag som jag skrivit om tidigare har blivit duktigare på att ta mig andetagen. Göra mindre av det jag måste och mer av det jag vill, till och med dagar som den här.

...Förutom när det kommer till en sak. Strumpbyxorna. Där finns måstet kvar.
De nerhasandes jäklarna som oavsett storlek och märke alltid blir kalasbyxor med raggarhäng. Det är obekvämt. Och osnyggt att gång på gång försöka korva upp och tillbaka dem på plats… Ska hitta en annan icke-måste-lösning på det till nästa år.

Du ser, det finns alltid utrymme för förbättring!
 

Jag önskar dig en strålande fin dag just som du firar den. Bombastiskt tillsammans med andra eller avskalat enkelt i din egen närvaro. Gör den till din. Dagen.
Nedan finns en lista med telefonnummer om ensamheten blir olidlig. Ring då. Ta hjälp av någon annans röst.
 
Med kärlek in i din dag,
 
Anna
 
Ps…
Jag höll inte på att glömma! Decembers giveaway går till… @liinav82
Stort grattis och varmt välkommen in i samtal fina!!
Skicka ett mejl till info@annastomsi.com så återkopplar jag med tidsbokning.
 
Till er som hållit tummarna, jag påannonserar Januaris  Giveaway den 5:e. Håll utkik och följ med i nästa vända fina!
 
 

Kvällens uppesittarkväll med kära, traditioner jag håller i och värnar.
I all sin enkelhet.
Bredvid varandra i soffan.
Kaffe, kakor, julmacka och must.
Vi pratar inte hela tiden.
Vi är.
Och tycker om att vara just där, tillsammans.
Mamma och jag.
 
”Har du mått bra i år mamma?
”Nästa år fyller du 80, finns det någonting du vill göra?”
”Mamma, tack för att du är min. Jag älskar dig.”

Och så sprödbakade drömmar, pepparkakor ur barndomsrecept och julklappar som även om dom inte överraskar längre, sprider glädje och snålvatten.
 
Sent på natten åker jag tillbaka mot mannen och bonusarna. Det väntar juldans när jag kommer dit. En rejäl tryckare natten till julafton. Det kommer vara saker kvar att göra. Paket som i en tidigare fas av livet hade lackats, åtminstone någon liten kaka hade kunnat hetsbakats och golvet är inte ny städat. Men, det är ingenting som inte en roller och strumpor ur ny förpackning i trapphallen löser imorgon bitti.
Mannen vet inte om det än men en rejäl tryckare natten till julafton blir vår tradition från och med i år!
 
Med mjuk stämma bland dammråttorna,
 
Anna
 
Ps… Snön kan ställa till det så var försiktiga ni som är på vägarna OCH fina, sista timmarna att vara med i månadens Giveaway!! Drar vinnare i morgon bitti så om du inte redan gjort det, läs inlägget här eller kika in på sociala kanaler och följ stegen!
 

Den 22 december och mörkret vänder in i ljuset igen.
Glädje ändå.
Jag tycker om skiftningarna. Naturen och variationen. Men mörkret. I månader. Det tynger.
Ser framför mig att jag spenderar november och kanske mars på andra breddgrader. Ni?
 

Fredag. Jag har inte kunnat vara i samma intensitet som förra. Kroppen har fortsatt att behöva sitt så jag har vilat mer.
Tagit till verktygen.
Har haft några samtal. Fortsatt arbeta med den nya hemsidan och påbörjat arbetet med att reflektera över året.
Reflektion.
Skriver om vikten av den in i nästa vecka.
 
Nu avrundar vi arbetsveckan med detta,
”Vad ska du tänka på om du inte vill ha kontakt med andevärlden?”

-BE INTE OM DEN!!
 
Det är med ett leende jag svarar eftersom det är vanligt att både vara nyfiken och faktiskt ställa frågor ut till andevärlden och samtidigt inte alls vilja få svar.

-Är du där?
-Är någon där?
-Visa mig ett tecken!
Och sedan bli jättejätterädd när man hör, ser, känner, förnimmer svaret….
 
Om du inte vill få svar, eller kontakt, be inte om den kära!
Gör det absolut motsatta, säg tack men nej tack.
 
Med värme på språng,
 
Anna
 

För en tid sedan läste jag ett inlägg av en amerikansk kollega som berörde mig.
Hon skrev om att fira och inkludera sina nära på andra sidan i högtiderna som fortsätter här.
Tänker på det hur svårt vi har att prata om döden.
Hur fåordiga vi blir.
När sorgen knappt får finnas ens när vi är mitt i den.
Hur vi i vår kultur värjer oss för att slippa tänka på det som gör ont.
 
Hennes inlägg har stannat kvar i hjärtat för det känns sunt. Att inkludera de vi saknar. Låta dem fortsätta vara högst närvarande i vårt firande. Prata om, skratta med, laga favoriter, skåla i deras namn och kanske till och med skapa en egen liten tradition i deras namn och ära.
Skickar med ett förslag här.
 

Använd dem om det känns för dig. Och bara vet att de är med oavsett.
 
·      Laga och njut av deras favoritrecept
·      Skåla i favoritdryckerna
·      Ställ fram fotografier och inkludera dem i stunderna
·      Plocka upp traditioner bunda till dem, gå på julottan om ni brukade göra et, klä granen okristligt tidigt, lacka paketen som hen brukade, sjung sånger om det var ett signum, läs högt ur evangeliet…
 
Och varför inte skapa en alldeles egen tradition i dess ära?
 
”Julstrumpa med ord till den vi saknar”

Häng upp en extra justrumpa och låt alla som finns med i firande skriva ord på små lappar till den ni saknar och lägg i.
Till nyår plockar ni upp dem och skickar dem upp och ut i en liten nyårsceremoni!
 

Låt de dina vara med. Lår alla känslor få samexistera. I hjärtat lever kärleken, alla minnen, alla skratt och vet, levandet upphör inte.
 
Med omtanke och värme,
 
Anna
 

Ni som följt bloggen under hösten har kunnat läsa om hur den andliga kommunikationen fungerar och vet att den är subtil.
Hur ska man veta att man inte hittar på?
En av de vanligaste tankarna och frågorna. Såklart.
Jag har tänkt genom hela mitt liv att jag har en otroligt stark fantasi. Och/eller att jag ögonblickligen måste sluta titta på skräckfilm. Nu vet jag mer och kan således urskilja vad som är vad.
Om det jag förnimmer är andlig kommunikation eller min egna tanke.
 
Några ledtrådar kommer här:
 

Informationen kommer plötsligt och oväntat och snabbt

Du står mitt i någonting med tanken fokuserad på det du håller med om och trotts det får du en strak och direkt upplevelse av någonting mer parallellt.
Du möter kunder och ska diskutera deras kommande köksrenovering och så plötsligt står det en kvinna med i rummet och gestikulerar i parets riktning. Kanske går hon hårt i rummet när dom funderar på kakelplattor eller röker under köksfläktalternativen?
Bilderna, ljuden och dofterna kommer snabbt. Snabbare än tanken som direkt därefter börjar fundera på vad det är som gör att du står och ser en kvinna till i rummet och då oftast ifrågasätter huruvida du faktiskt gör eller just gjorde det.

Du får påhälsning när du inte har bett om det. Okontrollerbart.
 
Du ska betala dina varor i mataffären och så står det en man bakom ryggen på expediten. Han var inte där nyss och du ska bara betala. Du ska möta vänner om en kvart och står i hissen påväg ner till den väntande taxin och någon står plötslig med dig och sjunger där inne, eller trycker in en annan våningsknapp.

Det finns situationer som är mer väntade. Antingen de när du aktivt övat och öppnat upp dina mediala sinnen och förberett möjligheten för kommunikation. Eller de när alla de fysiska intrycken lugnat sig, det är tyst, stilla och kanske är du ensam. Fysiskt. Självklart försöker den eller de som söker kontakt göra det just då.
Du är mer mottaglig när familjen gått o lagt sig och du bara ska hänga upp en tvätt helt i dina egna tankar… Knack Knack.

Du får information om andra människor i oväntade och ibland olägliga situationer
 
Det är inte helt självklart att man vill förstå att ens tandläkare ligger i skillsmässa samtidigt som hen skrapar tandsten så det skvätter omkring käkarna. Eller att dagisfröken som dottern älskar och finner trygghet i är eller strax kommer vara gravid. Vad ska vi göra med informationen?

Du får information via fler förmågor än en(dvs syn, hörsel, känslel, doft och smak).
 
Att se inre bilder som liknar de av fantasi eller minnen är ett sätt att ta emot kommunikation. Men. Om du samtidigt förnimmer en känsla, en doft, en smak eller ljud så blir upplevelsen tydligare och svårare att värja sig emot. När du får en bildförnimmelse, stanna upp alldeles kort och ställ dig frågan om du samtidigt känner någonting mer? Undersök och testa dina förmågor. Och kom ihåg när du gör det, impulserna är snabbare än tanken.

Den främsta ledtråden-Verifikation
 
Ok. Sista ledtråden. För att kunna bli helt säker på vad som är vad så behöver vi testa våra förmågor tillsammans med andra människor. Att på så sätt kunna verifiera huruvida informationen som flödar faktiskt kan stämma och vara substantiell för någon annan. Svårt vid kassabandet på ICA. Ännu svårare i kundmöten eller i hallen på förskolan.
Så fina, titta efter en cirkel eller kurs för att undersöka dina andliga förmågor tillsammans med andra nyfikna!
 
Har du egna andliga upplevelser?
Har du pratat med någon annan om de?
Till och med fått dem bekräftade?
 
Med värme och en man på köksstolen bredvid,
 
Anna
 

Ni har säkert sett dom.
Träpinnarna som ryker förkolnat och sveps över tingest, kroppar och ytor.
Palo Santo. Helig ved.
Den kommer från Sydamerika och har använts av shamaner i eviga tider i alla slags ritualer och ceremonier för energirening, beskydd, avslappning mm.

Trät som används kommer från Bursera Graveolens vilket är en släkting till rökelse och myrr. Man använder enbart grenar som naturligt fallit till marken och dessa lagras i år för att utveckla den karakteristiska söta doften. Myten säger att trät börjar dofta först när det brinner, för att det då släpper lös sin själ.
 

Du använder Palo Santo på liknande sätt som den vita salvian.
Låt röken cirkulera över ytor, hem eller fysik.
Den renar och klarnar energi och är således ett utmärkt verktyg för det. Sägs också kunna hjälpa den fysiska kroppen om den drabbats av ledsjukdomar och/eller psykiska besvär.
 
Jag upplever Palo Santo som mildare än den vita salvian.
Använder båda två men Palo Santo mer titt som tätt i vardagssnurret. När jag tänder ljusen på morgonen, när jag kommit hem från affären, mellan mina sessioner osv.
 
Har du provat?
Och kanske är det ett julklappstips till någon nyfiken omkring dig?
 
Med värme,
 
Anna
 

”Prioritera relationer som du mår bra av”
 

Oavsett om dom är många eller få, relationerna omkring, prioritera dem som gör att du mår bra.
Gott att påminna sig om inför julhelgerna när sociala förväntningar trängs.
Det är så lätt att plötsligt använda den energi man har in i relationer som av vana bara löper på och kanske faktisk kostar snarare än ger energi.
Det var länge sedan jag hade råd med det.

Såklart får relationer kosta energi-ibland. Det är ok. När de nära behöver så ger man. Men. Om det är en enkelspårig fil som löper kontinuerligt uppmärksamma den fina och ta en liten funderar på varför du bjussar så frikostigt på den. Din livsenergin. Till någon annan.
Relationer är ett givande och ett tagande och handlar om balans.
Om du är van att ge, öva i att ta emot.
Och du förstår-det motsatta.
 
I stället för att råka skvätta ut det man har till de som hänger med av bara farten, finns det dom omkring som du är nyfiken på att ge mer?
Vem skulle det vara?
När hördes ni senast?
Skicka ett julkort, ring eller helt sonika bjud på pussel och rester i mellandagarna!
 
Med värme och social måndagspepp,
 
Anna
 

Det här är ett av årets viktigaste inlägg.
Om det som inte får plats i så många sammanhang.
Det om att fira när det känns helt omöjligt.
Till er som har gråten i halsen.
Till er som inte vet vad högtiden är utan den som lämnat.
Till er som knappt orkar vara i fysiken.
Dom här orden, är till er.
 

Det finns en plats inuti. Dig. Var där nu. I hjärtat.
Det är varmt och det tickar. Det fortsätter. Tick efter tick. Börja med att säga tack. För varje slag där inne. Tack. Känn värmen runtom hjärtat. Ditt hjärta. Som fortsätter. Och fortsätter.
Här inne sätter vi oss en stund. Och vilar. Vet att allt som känns får kännas här.
Där utanför pågår stök och stoj och tankar på julklappar och mat och handlingar. Borden och måsten trängs. Men här inne. Finns nu bara du. Som vilar.

Se ner på dina händer. Ta dem i varandra. Känn mjukheten av din egna kropp. Här kan du hålla om dig. Gör det. Medan vi sitter här.
Nu lyfter du blicken. Där, gåendes mot dig möter du den du saknar. Din människa ler och kommer nära nära. Här inne, i ditt hjärta kan ni vara. Du kan öppna dina händer och låta din person hålla sina händer i dina. För här inne kan ni prata. Om allt det som känns. Och allt det som sker. Allt som oroar. Allt det som ska göras. Om saknaden och tomrummet och orkeslösheten. Låt din person ta emot dig. Här inne. Och vila. Tillsammans. Ställ dina frågor. Nickar din människa. Eller skakas det på huvudet? Ta emot och vila. Känn din människas omfamning. Värme. Och närvaro. Och hör när hen säger, vi möts alltid här. Jag, är alltid här.
Sitt tillsammans. Så länge du behöver. Vila här.

När det är dags kommer du tillbaka till din fysiska närvaro. Håll dina händer om varandra. Påminn dig om känslan. När du behöver det under dagarna och veckorna. Månaderna och kanske åren. Ta dina händer och håller om dig. Här finns all kärlek.

Allt som har varit existerar i hjärtat. Här inne kan du vara i allt det. Livet runtomkring fortsätter. Just som det ska. När du är redo kommer du delta aktivt igen. Till dess, tar du en dag i taget. Ibland en timme. Eller kortare än så. Steg för steg.
Vila. Var med andra männsikor. Säg dem vad du behöver. Låt dom ta hand om dig. När du inte orkar släpp in dem i det och låt dem bära dig. Om så för en kort stund.
Det kommer lätta. Kanske inte skingras, men lätta. Du kommer få kraft igen. Och du kommer känna glädje och nyfikenhet och lust. När det är tid för det. Till dess, ta dig varje dag du behöver.
 
Så fina, fira i sorg. Låt din eller de dina vara med. Prata om och inkludera dem som du och kanske ni saknar. (Låt dem vara med. Senare i veckan skriver jag om hur. Men för nu.Bara) vila i att allt är ok. Känn dina händer. Känn ditt hjärta. Allt finns här.
 
Levandet upphör inte.
Kärleken dör aldrig.
 
Med omtanke och värme,
 
Anna

Ord ändå.
Och hur lycklig blir man inte av att få handskrivna på vackra blad?
Oändligt! Oändligt…
Så, för inte så många år sedan plockade jag upp den gamla traditionen. Köpte kort från organisation som gör gott. Valde lämplig lista med jullåtar och korkade av pennan...
 

En oväntad bonus blev att jag en stund den där förmiddagen, om så i tanken, var alldeles nära var och en av de som jag skrev till. Flyttade mitt fokus, min omtanke, min kärlek i deras riktning vilket gjorde gott i mig. Rikedom.
Att ha ett helt gäng att få bry mig om.
 
Så, med kärlek och skrivkramp rekommenderar jag det varmt.
Skicka en bunt julkort vetja!
 
Anna
 
Ps… Sista dagen att posta med julkortsfrimärke (lite billigare porto) var i fredags men själv har jag bunkrat upp med vanliga inrikes och för att de ska vara framme på fredag behöver ni lägga dem på lådan senast onsdag så ni har gott om tid!
 

Fredag… Vart tog den här veckan vägen liksom??
Jag har verkligen varit i dubbelt läge och använt måndagspeppen om att samla droppar av stillhet hela veckan.
FULL aktivitet
(de timmar som har varit i arbete)
FULL återhämtning
(alla andra!! Läs hämtmat så foodorabilen gasat varm i området och damm i varenda vrå).
 

Måndag i samtal, ord, admni, växelskyttetrafik med webbtjejen som nu är inne i bygget av den nya hemsidan. Det kommer bli så fint!! Ser fram emot att välkomna er in i det nya året tillsammans med lite nyheter och roligheter.

I tisdags poddade jag med underbara Malin Gramer och Jessica Lasses i deras ”Mitt i livet-podden”. Det blev ett SÅ fint samtal om andlighet, holistisk hälsa, personlig utveckling och rävar!
Japp. En självklar kombo!
Avsnittet släpps in i Januari och jag påannonserar såklart när det är dags!
 

I onsdags mötte jag fina Helena Biehl och tittade på lokal för ett än så länge hemligt- upcomming-event in i det nya året. Lokalen kändes helt rätt och vi finslipar på formuleringarna innan vi släpper platserna. Det här kommer bli matigt och maxat så häng med vetja!
Kombinerade city med ärenden, julklappsinköp och såklart saffran!
 

Efter två dagar i skor blev det en i pyamas igen i horisontellt. Hela torsdagen. Även om jag maxat möten har jag också sovit, vilat, mediterat med självhealing och varit i total återhämtning. Jag vet att helgen stundar även den med fullt schema så kroppen behöver sitt när det är möjligt.
 

Det gjorde att jag är redo för att ikväll ÄNTLIGEN äta julbord! Visserligen dignande av skaldjur men med lite lite tradition också! Och så ska det skålas för att min coach nått otroliga siffror i sitt bolag! Champange för tusan! Pangkalas!
O just det, innan dess toppar vi dagen med julkonsert o lunch med glittrande vänner!
 
Alltså, jag som har varit hemmakatt (i proncip) i tre veckor längtar ut och när jag vaknar upp i morgon bitti fortsätter aktiviteterna med avfärd mot familj som längtan längtat länge!
 
Jag hoppas att du får en strålande tredjeadventshelg och att du gör lagom av det du måste och mer av det du, just som jag, längtat!
 
Med värme och glitter,
 
Anna
 

Igår var månen ny.
I skyttens tecken.
Skytten är snabb, optimistisk och tycker om att utbilda sig, veta, förstå. Går igång på äventyr, utveckling och att sprida kunskap. Att Mars fortfarande befinner sig i konjuktion gör att den även denna gång laddar nymånen med full kraft och intensitet.
Nästan samtidigt vänder dock Merkurius retrograd och kommer backa fram till den andra januari.
Vad betyder det här?

Eldig, vetgirig, kraftfull energi som likt en ardennerhäst frustar för att ta sig framåt är strålande nymåneenergi att använda för att sätta intentioner för det nya året men som på grund av omständigheterna med Merkurius i retro kanske rent av behöver stå stilla och vänta in tiden innan det är dags för aktion?
(Vet då att Merkurius i retrograd är ett utmärkt tillfälle för reflektion vilket alltid är gott för visst vill vi
sätta rätt intentioner för 2024?)
 

Jag beskrev energiläget igår till en kollega som att vi befinner oss i en våg som dragit sig tillbaka. Att vi kommer från en tumlande omkull-och-bakåtrörelse till att precis just i detta nu stå stilla.
Jag upplever också när jag tittar framåt att precis in i januari kommer svunchet och kraften in igen och skapar framåtrörelse med fart.
 
Så mitt tips är att i väntan på den, stå här.
Arbeta på. Titta och reflektera bakåt och finurla framåt. Det är ok att i Merkurius retro inte se klart och att saker kan krångla, stå stilla osv.
Tålamod. Vila om du kan över julen, visualisera olika scenarios, tänk större och dröm in i det nya året så att du står redo med full kraft i batteriet in i januari! Då kommer det behövas!

I min nymåneceremoni som den här gången blev enkel satt jag länge i tacksamhet. Över de senaste månadernas möten. Över kroppens förmåga att visa vad den behöver och när vi gör det vi ska, läka. Över all kärlek omkring mig.
Men också tacksamhet över det jag anar i stegen framåt både för mig själv, i den lilla cirkeln och den stora globala.
Jag upplever att det med hjälp av kunskap och intellekt sätts fred och framtidstro i rullning.
Om sex månader kommer vi se resultaten.
 
Avrundar alltid mina ceremonier med några ord från mitt andliga team.
Till mig och er.
Igår sa de så här:

”Se upp och ut
Där finns det ni längtar
Även om det dröjer kort
Så finns det redan
Er vilja är nyckeln att nå
Och ni ska ta emot möjligheterna
Som tar er i riktning
Även när tiden stillar stegen
Pågår processer
Stå där ni är men blicka upp och ut
Rörelse framåt är så som ni ska leva
I utveckling”
-o

Torsdag.
Vilodag på kontoret. Admi, ord och bilder inför nästa vecka.
Och så ska jag visualisera rörelsen framåt. Någon dag ska vi prata om vikten av att dagdrömma!
 
Med värme,
 
Anna
 

Nu tänds ljusen runtom och vi kliver upp tidigare för att klä oss i vita särkar och sätta ljus i hår.
En gång har jag varit lucia. På folkis nere på ön. Plockade stearin ur längderna hela julen men det var värt varenda litet pill (och uppeldat hårstrå). För tycker om det där. Med traditioner med rötter i både i det religiösa och folkliga och det magiska i att hedra ett helgon från svunnen tid som symboliserar ljusets seger över mörkret.
Den 22 dec börjar det bli ljusare igen….fler minuters dagsljus om var dag.
Det som kan kännas ändlöst, mörkret, är ändligt.
 
Jag tycker också om lussebullar och pepparkakor till frukost. Och varm choklad med vispad grädde.
Och att börja dagen med mjuk musik med hopp i.
Så, god lucia fina.
 
Med värme,
 
Anna

Ps…
Finns det gamla och unga själar?
Upplevelsen har följt mig sedan jag var ett barn och jag svarar, ja.
Hur det kommer sig? Kan en själ i sig själv leva flera gånger eller är det så att en själ kan vara en mixmatch av energi som har hängt med i flera omgångar? Det finns intressanta teorier och tankar.
Jag har fått och får tydliga bilder och indikationer på att jag har levt tidigare, i en annan fysisk kropp. Det utvecklar jag i ett annat inlägg. För idag stannar vi vid detta,
tecken på att du är en gammal själ:
 

Intuitiv visdom
Känslan av att du har en djup inre visdom och förståelse för livets komplexitet utan att du nödvändigtvis har egna konkreta erfarenheter från det här fysiska livet. Du upplever kunskap som du själv inte kan förklara. Kan visa sig genom att människor vänder sig till dig och ber om råd, att du uppfattas klok och bra att prata med även om sådant du själv inte har upplevt.
 
Attraktion till gamla kulturer och tidsepoker
En dragning till och intresse för historiska perioder eller gamla kulturer som om du hade en egen personlig koppling till dessa tider. Längtan efter dess musik, klädnad och kanske till och med mat? Symbolik kopplad till dessa i olika former kan kännas naturlig och du kanske förgyller livet här med någonting därifrån.

Oberoende tänkande
En tendens att ha ett oberoende tänkande och förmågan att se saker och händelser ur ett större perspektiv. Kanske har du svårt att finna dig i att leva inom ramen i den kultur du befinner dig. Kanske ifrågasätter du samhällsstrukturer och normer. Ett filosofiskt intresse kan ingå.
 
En stark känsla och upplevelse av att du har levt tidigare
Kanske har du genom livet upplevt att du känner till platser som du tidigare inte varit på eller att du redan känner människor som du möter för första gången. Kanske får du minnesfragment som inte härstammar från det här livet?
 
Medfödd talang
Att du redan som liten hade en uttalad självklar kunskap inom något område som tex. Musik, språk, konst, matematik osv. När det känts som att du snarare öppnat upp din kunskap igen än lärt dig ny.

Som ung var du uttråkad av livet
Allt det dina vänner gick igång på att testa för första gången kändes lamt och som att det till och med kvittade. Det kan ha lett till känsla av meningslöshet i perioder (om du är där nu flikar jag in och hälsar-fyll på livet kära med det du kan känns nyfikenhet inför, det finns, när vi söker).
 
Oförklarliga rädslor
Vi bär alla på rädslor av olika slag men rädslor som inte härstammar från någon händelse i det här livet som kan förklara varför kan vara ett tecken på att du upplevt skrämmande händelser tidigare som du bär intuitiva minnen av.

”Hemlängtan”
Att du längtar efter och söker efter ”din plats” vilken nödvändigtvis inte är den du fötts och/eller levt på i det här livet. Har många gånger mött människor som ”hittat hem” i helt andra kulturer och delar av världen både i min privata gemenskap och i samtal med gäster. Som att själen återförenats med ”sitt hem”.
 
Känner du igen någon av dessa?
Upplever du att du varit här förut eller att du är här för första gången?
Och om du levt tidigare, vilken tidsepok anar du då?
 

Inom olika andliga traditioner har människan pratat om synkronicitet.
En korrelation med det som händer i den inre världen med det som händer i den yttre.
Sammanhang som ligger utanför slump och sannolikhet och som följer dig, över tid. En upplevd kommunikation med ditt högre jag, universum och/eller det gudomliga.

Begreppet myntades av psykologen Jung tidigt 1900-tal och kan förklarades som meningsfulla sammanträffanden.
 

Hur uppfattar man synkronicitet?

Du funderar på en specifik ide och hittar helt slumpmässigt en bok eller tidningsartikel som behandlar ämnet.
Du tänker på en person som du inte träffat på länge och som du inte pratat om på ett tag och plötsligt dyker personens namn upp i oväntade sammanhang, en ny programledare med samma namn, barnens lärare visar sig hete detsamma osv.
Du känner dig ledsen och slår på radion som spelar exakt den låt som du och/eller en nära vän brukat spela för att få tröst eller du hör en textrad som ger svar på frågor/tankar/funderingar.

Det du planerar för, längtar efter, vill manifestera blir synligt omkring dig i tidningsreportage, gamla vykort på loppisen, grannens samtalsämne under föreningens städdag.
-Nämän IGEN, kan susa förbi i tanken. Vad märkligt…
Eller inte, viskar jag.
 

Vad betyder det du ser? Synkronicitet är subjektivt och det är din tolkning av det du upplever som är svar på frågan vad dessa upplevelser betyder och vill säga dig.  Så, vänd frågan inåt. Får du inget tydligt svar fortsätt att söka det.

För mig ger synkronicitet känslan av att jag är på rätt väg. Att jag förstår. En känsla av bekräftelse om att jag har är i synk med ett större sammanhang och att jag inte är ensam.
Jag hade under veckan innan Harmoniexpo pratat med omvärlden om meditation. Hur fint verktyg det är och varför. Att det är det främsta verktyg jag rekommenderar för att kunna höra sig själv. På mässan (Harmoniexpo är en mässa för spirituellt och andligt intresserade) skulle jag lyssna på en livesändning i vilken Benny Rosenqvist skulle podda tillsammans med Helena-Magdalena Ivekrans. Men, det visade sig att Helena blivit sjuk och i sista stund behövt vara kvar hemma och på scenen stod Benny själv och improviserade.
Hans topic blev:
(trummvirvel)
Meditation och dess fördelar för välbefinnandet!
Jag log i publiken och sa tack. Till vem? Mitt högre jag, universum Och det gudomliga…
 
….i morse såg jag åter igen en tom toapappersrulle i hållaren och det var efter att jag hade hunnit kissa, det däremot är tecken på någonting annat!
 
Simsalabim,

Anna
 
Ps… Dagens glädjetjut är förmiddagens poddinspelning, ”Mitt i livet Podden” med Malin Gramer och Jessica Lasses. Det ska bli så roligt att prata andlighet och livsinspo med dessa två glädjespridare! Sänds efter årsskiftet, påannonserar när det är dags! Kärlek!

Kära, sakta ner!
Hur? När måsten trängs med viljor? Sin egen och andras. Förväntningar och mys.
December har en tendens att för många av oss förvandlas till ett lopp som snabbt får fart och plötsligt tränger undan återhämtningen, vilan och närvaron.
Vad gör man då?
Både med det man faktiskt behöver göra Och det man vill?
 

Man lyssnar först och främst på kroppen.
Om den säger ifrån på skarpen finns inga som helst måsten som går före.
Alltid kroppen först.
Och kroppen klarar av att köra lopp så länge det finns återhämtning i mellan eller strax efter.
Så planera för och prioritera den fina!

Ett verktyg att hålla i under loppet är närvaro. Att samla på små droppar av stillhet.

I andetaget på bussen mellan stoppen. Hjälp kroppen att sänka axlarna och slappna av i bilen innan minglet, i kön i mataffären (att handla i charken är ett hett tips, du får alltid vänta lite och då skapas minuter av möjligheter), under julkonserten, i duschen, innan familjen vaknar.
Några minuter återkommande under dagen. Checka in med dig själv. Vila i andetaget.
Hjälp kroppen och nervsystemet att slappna av. Vänd rösten i din egen riktning. Hur har jag det idag? Vad behöver jag idag? Funkar schemat som planerats eller behöver jag justerad det inför dagen/kvällen/helgen? Hur ser batterikontot ut?

Och om du är en av dem som rusat och rusar genom december med listor och punkter se redan nu framför dig när du landar tillbaka in i några dagar och hämtar ifatt dig. Schemalägg det så att du, din fysiska kropp och ditt nervsystem vet när du ska få utrymme igen.
Och njut i stegen du spurtar!
 
Med värme,
 
Anna
 

Den stora rädslan.
Jag har åtskilliga berättelser om möten med energikroppar som skrämt mig. 
Ett av dem skriver jag om idag.
Du kan också lyssna, om du hellre vill det.

Önskar dig en fin söndag,

Anna

Det hade tagit nästan sju timmar att köra ner till den älskade ön. Två små tappra i bilen. Några fikastopp, någon lunch och så traditionsenliga rastningar på lekplatser längst vägen. Det var skönt att vara framme.

Huset jag hyrt för semesterveckan var nyrenoverat, stort och låg vackert inbäddat i åkerlandskap. Julidofterna av rapsfälten, slaget hö och vind med hav i sig välkomnade när jag öppnade bildörren. Värden hade instruerat att jag skulle hämta nyckeln i ladan som låg strax bredvid. En fortfarande rå stenlada som skulle inredas till konstatelje hade jag fått veta vilket jag naturligtvis älskade blotta tanken av.

Öppnade dörren och möttes av en rå kyla som visserligen är vanlig just i oisolerade stenhus från innan sekelskiftet men som knottrade sig över sommararmarna. Den välanvända trästegen stod lutad upp mot vindsluckan och nyckeln skulle ligga strax till höger där uppe.
Obehaget nådde mig redan innan jag gick in. Kylan, den unkna doften och tanken om spindlar och annat kryp svävade förbi men jag tog mig såklart i kragen och sedan ett stadigt om stegen för att försäkra mig om att den skulle bära.
Det gjorde den.
17 trappsteg upp.

Plötsligt rusandes mot mig.
Ur dunklet en man, arg som domedagen. Stor, skitig med bar överkropp och hängslen. Han gestikulerade, grimarsherade och vrålade åt mig. Bilderna av hans kropp, den vibrerade känslan av hårda steg över de råa träplankorna, ilskan i rösten och den genomträngande doften av svett och adrenalin.
Ögonblicket gick så fort. Det blixtrade. Men jag blev så rädd att jag helt spontant vände bort huvudet och sa högt ut i luften
-Förlåt, förlåt jag ska bara hämta nyckeln…

Så var det över. Han var borta.
Rädslan höll kvar. Mina händer i ett så hårt grepp om stegen. Tittade mig omkring igen. Visste att jag var ensam. Men också, att jag nyss inte var det.
Det här var långt innan jag mötte min moster i hallen och därefter lärde mig om mina förmågor. Långt innan. Så rädslan var fortfarande kompakt.
På stegen kom förnuftet tillbaka. Den inre förebråden monologen om att skärpa sig. Tänk om någon hade hört mig? Och den om att jag en vecka senare skulle behöva klättra tillbaka upp längst stegen för att lägga tillbaka nyckeln…

Jag har varit rädd i hela mitt liv. För mörkret och alla dess ljud. Skuggor, gnissel och spöken.
Förnimmelse jag inte fått ordning på. När min moster kom på besök var en av mina första frågor till henne,
-Säg inte att jag kommer börja se döda människor också??
Jag frågade av rädsla, ren och skär rädsla. Hon skrattade till svar den gången och sa, tids nog.

Under arbetets gång har jag förstått att jag har sett döda människor i hela mitt liv. Jag har varit rädd för att jag inte har förstått vad det är jag uppfattat. Ju fler upplevelser jag samlat på mig, desto mer har rädslan skingrats. Och nu, finns nästan ingen kvar. 
Andar som visar sig bär inte sitt avhuggna huvud under armen. De är inte halvt uppätna av maskar eller skriande i svart ångest. Det rinner inget blod och ögonhålorna är inte tomma.
Andar som visar sig är människor som har levt här omkring oss. Det är farmödrar och livskamrater. Söner och bästa väninnor. Visst kommer de med känslor. Det är en annan sak. Tårar, skuld, saknad, ilska. Men oftare med skratt, bus och humor. Och i princip alltid, med kärlek. De kommer med den stora kärleken. Till de levande. Till livet. Kärleken i samhörighet, även nu. Dimensioner till trotts.

Får du förnimmelser du inte får ordning på?
Upplever du kommunikation med någonting som inte syns fysiskt?
Blir du rädd?
I sådant fall, lär dig om dina förmågor kära.
 
Med värme,
 
Anna
 
Ps… Jag hade den där veckan lite lite svårt att förstå hur någon någonsin skulle kunna måla i den planerade konstateljén… Nu hade jag mer än gärna både pratat mannen till sans och plockat fram penslarna!
 

Nu är det dags,
Decembers Giveaway!!
Några nyheter gäller om hur du är med i utlottningen fina så läs inlägget, följ stegen och skicka ut din önskan om ett vägledande, coachande samtal till dig själv eller någon omkring dig. Jag drar och påannonserar Decembersvinnaren den 24 december-håll utkik!
(om du är osäker på vad en Reading är kan du läsa mer under fliken ”tjänster”)
 

Helgen stundar.  Det blir en vilsam men hoppas att kunna möta kär vän och prata ifatt, köpa årets första julskinka, några promenader och återhämtning. Nästa vecka innehåller både samtal, planeringsmöten inför 2024, inspelning av podd med två kvinnor jag beundrar och kanske signering av kontrakt som känns stort. Varje dag pågår bygget av ny hemsida och längtar att välkomna er in i den!
Lite choklad också!
Stapplade ut till brevlådan igår och fick ta emot en kryapådigpresent i glitterpaket. Favoritchokladen. Kärlek alltså…

In o var med i utlottningen nu fina så hoppas jag att det är vi som ses i samtal strax!
 
Med värme och lyckospark,
 
Anna
 

Jag har vänner som köper alla julklappar under året och avslappnat kan säga redan i november, Nu är årets klara!

En dag, kanske eller troligtvis samma år som jag trillar av den fysiska pinnen kommer jag också att vara där. Fram till dess prokastinerar jag i det längsta och lackar paketen in mot julaftonens morgontimmar.
Det är dock gott om dom i det läget är inköpta.

Vet du vad du vill ge till de dina?
Om inte alla är satta ger jag några tips för de omkring dig med ett spirituellt intresse!
 

Utöver julklappstankar jobbade jag på kontoret igår. Ord, admi och skytteltrafikmejl med webbutvecklaren.
Och så några med mitt andliga team, mina arbetskamrater!
Ställde en för inlägget rolig fråga och vi skrattade innan jag fick det välformulerade svaret. Som oftast.
Alltid klokt och samtidigt nära skratt. Glädje att jag jobbar med just dem!!
Så här skrevs det:

- Får man ge julklappar till sig själv?
 

”Anna vi skrattar och svarar
Ge er själva allt som ni önskar
Njut av levandet och allt det materiella om det ger er glädje
Vet att det bortom det fysiska är det enda som är sanning
men att det som väcker glädje
är just lika viktigt
som visdom
 
Med kärlek,

Teamet”

 
Har du landat dina klappar än?
Brukar du skjuta upp det eller vara ute i god tid?
Och, brukar du köpa någonting till dig själv och kommer det förändras efter andarnas svar?
 
Med värme och näsan i en beställningslista,
 
Anna


Ps... Det här är inget sponstrat inlägg bara produkter och upplevelser som jag själv uppskattar och tycker om!
 

Tänkte igår på hur bråttom vi har med att komma framåt och att mitt andliga team skrattar åt det. Görandet är själva meningen. Inte målet. En sliten klyscha men fortfarande sann. Har själv fått jobba med det oavsett vad det är jag företagit mig. Konsten, designen, medialiteten, skrivandet. Att vara i görandet för att det är berikande, lärorikt och meningsfullt.
Och utvecklande. Ett växlat perspektiv.

Så är det i allra högsta grad när vi tar oss ann att utveckla våra mediala förmågor.
Små steg framåt. Men de leder dit.
Hur man gör?
Här kommer förslag på det:
 

Meditaion

Stilla de yttre intrycken för att uppleva de inre starkare och tydligare.
Öppna sinnet som en målarduk och låt andevärlden måla fram kontakten med just de förmågor som är starkast hos dig.
När vi börjar behöver det inte vara komplicerat eller länge. Meditation är en teknik och övning i små men konsekventa steg leder framåt.
 

Intuitionsövningar

Testa, prova, öva. Och ge inte upp.
Intuitionen är en subtil signal som man till att börja med behöver uppmärksamma, få kontakt med.
Lära sig att hitta och lyssna till för att i nästa steg stärka och utveckla.
 

Psykometriövningar

Psykometri bygger på upplevelsen att föremål laddas av de som bär/använder/äger ett föremål och att vi med våra mediala förmågor kan fånga upp den energin signaler.
Det hjälper med stillhet och fokus för att få kontakt med de subtila signalerna!
 

Att ta emot information

Öva på att lyssna, det främsta verktyget både i den yttre, inre och andliga världen.
Men, använd alla sinnen. Vad hör du? Vad ser du? Vad känner du?
Hur smakar egentligen sötma? Ett päron? Hur doftar trä om du ska sätta ord på det? Finns det nyanser i olikak träslag?
De inre och yttre sinnesförnimmelserna hänger ihop och desto mer vi övar dem desto skarpare bli de.
 

Stillhet

Skapa utrymme för samtal med andevärlden. De kan visserligen brotta sig in i vilken stund som helst men som ovan kräver det då en väldigt tydlig och kraftfull kontakt.
Att skapa utrymme i livet för stillet så att det subtila får plats är centralt när vi tränar våra mediala förmågor.

Nyfikenhet och öppenhet för ny kunskap

Läs, titta på och ta del av andras andliga arbete. Att studera hur andra gör är som inom alla områden en bra fil för utveckling. Studera och prova deras sätt att arbeta. Behåll de kritiska glasögonen på men förbli nyfiken.

Kurs eller utvecklingscirkel

ALLTID det starkaste tipset. Det enda sättet att börja skilja på fantasi och verklighet är att börja verifiera den information man får i kommunikationen. Det kräver förr eller senare att vi arbetar tillsammans med andra och då gärna människor vi inte känner sedan tidigare. Det är också viktigt för att kunna sätta ord på och dela upplevelser, sina egna och andras.
 
 
Här hemma i det nuvarande lilla steget andades jag frisk kall luft igår och dagen innan. Idag hängde iskristallerna i luften, det var nästan så att jag kände dem i inandningen. Värmde mat i mikron och fick ihop dagarnas inlägg även om postningarna dröjde till kvällen (tack för tålamod fina).
Längtade lite efter att gå på julmarknad och möta vänner. Tittade med avund på instaflödet som fylls med julbord och bubbel men, trivs samtidigt väldigt bra med sällskapet av mitt andliga team, familjen (de som är friska, vilka virus som härjar alltså) och julfilmerna!
Imorgon postar jag julklappstips för spirituellt nyfikna, håll utkik om du vill ha lite inspo!
 
Med värme,
 
Anna

Jag läste den första gången på andra året av min mediala utbildning. Sedan dess har jag återvänt till den och då och då hänvisat och rekommenderat den till de med ett vetenskapligt och akademiskt förhållningssätt till livet och sin tro
(som jag talar mig varm om inte behöver vara motsatser utan faktisk samexistera i oss).
”Kontakt med andra sidan?”
Banbrytande vetenskapliga experiment om fortsatt existens efter döden
Av Gary E. Schwartz Ph.D.
Med William L. Simon
 

Den etablerade professorn och forskaren inom psykologi, medicin, neurologi och psykiatri, Gary E. Schwartz vänder blicken mot mediala förmågor och utforskar tesen om att livet i form av medvetandet i någon form består efter den fysiska döden.
Han använder sina teoretiska verktyg för att undersöka huruvida det kan, mot hans egen förmodan existera någonting som inom forskningsvärlden är så oformulerat som liv efter den fysiska döden.
 
Studierna görs enligt konstens alla regler och beskrivs utförligt i kronologisk ordning i boken. Tillsammans gör de vad de kan för att plocka bort alla andra förklaringsmodeller. Men det kvarstår. De medium som ingår i forskningsgruppen får information om mottagarens närstående som gått över och detta utan någon som helst förhandsinformation eller interaktion med studiens klienter.

Det skeptiker ofta använder som argument för att medialitet är bluff och båg så som ”Cold readings” (att mediet läser och tolkar klientens reaktioner och interaktioner under samtalet), att mediet gissar eller har förhandsinformation om den avlidne eller att klienten/mottagaren upplever att informationen stämmer och är korrekt trots att den faktiskt inte är det(av känslomässig vilja och önskan om att informationen stämmer) tar forskningen hänsyn till. Låter tex. utomstående forskare granska forskningsmetoderna för att hitta svaga punkter och utveckla dem vidare. De tom. anlitar magiker och faktiska bluffproffs för att genom deras expertis syna studiens medium och deras arbete.
 

Just som jag själv förhåller mig skriver de om alternativa förklaringsmodeller som att mediet kan läsa klienten/mottagarens tankar, fånga upp information från någon annan levande på jorden som besitter den eller att mediet kan fånga upp ”tidlös information” vilken alltså skulle härstamma från tiden då den avlidna fortfarande levde.
Men, om tanken på att liv i någon form fortsätter efter den fysiska döden är svindlande är väl den formen av teorier just lika?

Genom studierna framgår, ingenstans finner man en annan förklaringsmodell än att livet i form av ett medvetande består och att kommunikation med de som gått över kan uppstå och tas emot av levande i fysisk kropp genom mediala förmågor, sk. Medium.
 
Det har varit en glädje att läsa om boken och jag rekommenderar den varmt för er som inte tagit del av den under läsperioden eller som present till någon omkring som är intresserad av att vända och vrida på sin trosuppfattning.
Jag tycker såklart särskilt om det vetenskapliga perspektivet. Önskar se mer av det!
 

Nu, en kort presentation av nästa bok i Stomsans bokklubb:
Eva-Britts Wennerströms ”Anden i ditt liv”, En guide till mediumskap och inre utveckling.
 
Det här är en matig och praktisk introduktion till mediumskapet. Även om den har några år på nacken känns den fortfarande relevant och som en god grund för att få en helhetsbild av medialitet.
Och du, den här boken behöver vi inte leta efter på antikvariat, den finns att köpa på alla ”vanliga” bokhandlare på nätet! Jag hoppas att du vill hänga med och under december och januari förkovra dig i medialitet!
Tänker mig att jag recenserar den i mitten av januari så glöm inte bort att skicka in tankar, funderingar eller reflektioner som väcks under läsandets gång och som alltid, behåll nyfikenheten öppen och de kritiska glasögonen på!
 
Med värme och läsglasögon,
 
Anna
 

”Oavsett önskad riktning är den snabbaste vägen framåt att få koll på sin Livsenergi”
 
Det ligger före precis allting annat.
Först i kön.
Oavsett vad du vill göra i dina dagar. Om du längtar förändring. Spännande ombyten. Nytt jobb. Bostad. Partner.
Eller om du är i ett läge där du bara behöver klara dig en dag i taget.
För att förändringar ska bli av och/eller bra behöver vi börja med att få koll på hur vår livsenergi ser ut och börja med att höja den, inifrån och ut.
 

När jag håller vägledande samtal börjar jag alltid där. Livsenergin ger en indikation på hur mycket batteri min klient har att använda. I stegen framåt eller för att orka med att befinna sig just i det steget hen står.
 
I min symbolvärld är full sol det bästa tänkbara. Då är det fullt möjligt att stå på gasen. Man ser ofta klart vart och eller vad man vill och kraften finns att genomföra även utmanande förändringar.
Mörka moln och regn indikerar sorg av något slag. Där handlar samtalet ofta om återhämtning och verktyg för att göra healingresan så mjuk som möjligt. Att ta hand om sig. Basalt och fysiskt först för att sedan lugnt successivt börja fylla på med cirkulation.
Och så alla väderstreck där i mellan. Halvdisigt, full dimma, blåsigt och/eller glimtar av den åtråvärda solen.

Oavsett så är den snabbaste vägen framåt att få koll på och höja upp sin livsenergi och göra aktiva val för att höja den,
inifrån och ut.
 
Hur har du det med din?
När stämde du av med dig själv senast hur du ligger till med livsenergi?
Känner du orkeslöshet, pepp eller ingenting alls?
Och beroende på vart du befinner dig idag, vad kan du göra den här veckan för att ta ett steg i hjälpsam riktning?
 
Men värme och pepp in i veckan,
 
Anna
 

Tvärnit och stop.
Fem dygn i horisontalt läge.
Höstens astroläge har talat om att det som legat dolt under ytan kommer upp och fram och så blev det även hos mig. Plötslig vetskap om att behöva hjälpa kroppen med läkning. Jag fick boka in ett ingrepp för att ta hand om och det som jag trodde kunde ligga långt fram i tiden kunde inte det. Var bara att bita tag i och genomföra.

Allting har gått bra.
Naivt trodde jag kanske att jag skulle kunna vara igång, lite mindre men ändå som vanligt. Det kunde jag inte. Jag har bara kunnat ligga ner. Och sova. Be om och ta emot hjälp om allt tänkbart praktiskt. Så det har jag gjort.
 

Förutseende nog hade jag plockat hem årets första hyacinter och grönmossa. Hängt upp stjärnorna i fönstren och ställt adventsljuset redo inför dagen idag. Inatt öppnade sig de första knopparna och strax innan familjen vaknade och jag satt nära kunde jag känna den första mjuka dofttråden av jul.
Utanför fönstret är det som inte hann ställas in i förrådet inbäddat i ett tjockt lager vitt ljus och det att jag sitter upp ger hopp om att jag, om inte idag alldeles snart tar några steg och andas in syret där ute.

Decembers tempo kommer i och med detta mildras och anpassas efter det primära, återhämtning. Det som brukat kännas som en uppladdning inför det stora crescendot ”julen” kommer bli ett njutlopp i vardagssteg istället.
 

Det finns några inbokade jultrevligheter. Julbord och mingel. Viljan finns alltid. Men vetskapen om att kroppens återhämtning alltid ligger på förstaplatsen på måstelistan gör att jag kanske kommer behöva bokar av och om.
Kanske kommer jag inte baka en enda kaka? En hissnande tanke hos en gammal julhysterika som fick hotas med tvångströja för att hon skulle släppa tanken om de 7 sorterna.
 
Återhämtning. I det här fallet ytterst fysisk. Sömn, mat och vila. Framme i mitten av december kommer jag kunna lista julfilmer på löpande band och rabbla foodoras menyer utantill. Stackars dem omkring mig som behöver sin återhämtning i mellandagarna…
 

Med värme och ett halvslutet ögonlock önskar jag dig en fin söndag,
 
Anna
 

Hur kan man veta vad eller vem eller vilken form det är man känner när man får förnimmelser av andevärlden? Kan man och i sådant fall hur kan man skilja dem åt?

Det finns inget absolut i detta. Bara upplevelser och de är subjektiva. Jag beskriver skillnaden och hur jag förnimmer de olika men vet att det tar tid att lära känna de olika signalerna. Tid och övning.
 

Anförvanter

Personer som gått över och som du haft någon slags relation till i det fysiska livet. Men kom ihåg, det behöver inte vara någon som befunnit sig i dina absoluta närhet. Det kan vara en avlägsen släkting, granntanten som var barnvakt när du var barn, din svärmors pappa. Har en fantastisk kollega som fick förmedla en klients tandläkare en gång…

Varför är det så? Min upplevelse är att vi ingår i mycket större själsfamiljer än vad vi kan föreställa oss. Och att de som kommer igenom oftast har ett gott skäl till att vara nära. Som stöttande, tröstande, peppande eller stärkande energi vid din sida.

Jag känner anförvanter som energi som intar mänsklig form. Det betyder att jag förnimmer rörelser, känslor och ljud som hos en människa. Ofta upplever jag dem "utifrån" innan jag länkar ihop med dem när jag ska arbeta. För att det ska bli tydligt vill jag gärna att fler än ett av mina inre sinnen ska nås av information. Och kom ihåg att den är snabb och impulsiv. 
 

Änglar

En form av kollektiv energi snarare än enskiljda ”personer”. Änglarna representerar healing och läkning och är energi som är kopplad till ett område. Hög, ljus och mycket ren energi. De hjälper oss kollektivt (och individuellt) med de områden som behöver extra stöttning och läkning.

Jag känner änglars närvaro som en mycket mycket hög, lätt och ofta lite lekfull energi. Detta både när de stöttar i inspiration och glädje och i ”allvarligare situationer”. När man talar om att andevärlden består av olika frekvenser(vilket är vanligt nu) så upplever jag att änglar har högst sådan.
Har man inte en egen privat skyddsängel? Min upplevelse är att den beskyddande energiformen av en specifik ängel arbetar kollektiv och inkluderar de som behöver just dess närvaro.
 

Guider

Energikroppar som du nödvändigtvis inte har spenderat tid tillsammans med under det här fysiska livet men som nu finns med dig för att stötta och hjälpa dig i steget du står. Ofta kopplade till din personliga och andliga utveckling. Eller ska vi bara kalla den din själsliga?
Guiderna kan iträda sig olika specialiteter som tex. filosofer, lärare, kejsare, healare. De ansluter i olika faser av vår utveckling och är inte statiska dvs. de kan bytas ut under resans gång men även komma tillbaka.

Jag känner mina gudiers närvaro genom en stark och intensiv enegi. De är familjära, lugna, tålmodiga. Kan uppfattas allvarliga när en period behöver det men också fulla av inspiration, klokskap och glädje över att vara med och arbeta tillsammans.
De är också relationella så de blir bekant energi när vi lärt känna deras närvaro. Fint!
 

Energidamm

Energi som skapats av specifika händelser och som finns kvar som rester ur dessa på en plats, likt damm. På samma sätt som att en plats kan laddas av kärlek och goda intentioner och magi kan den genom turbulenta, våldsamma och hårda händelser laddas med just det motsatta. Ofta är det den här typen av energi vi städar ur från platser som känns oroliga till skillnad från faktiska energikroppar som dröjt sig kvar eller ”inte hittat hem”.

Jag känner energidamm som statisk energi på en plats. Jag kan uppfatta att det som visas mig går i loop till skillnad från energikroppar som är kommunikativa och visar/delar olika saker, vänder och vrider och interagerar med mig.

Positiv och härlig energi kan man bygga upp på en plats och den vill man gärna ha kvar. Energidamm av våld, misshandel, psykisk sjukdom osv vill man gärna rensa ur för att det ska bli behagligt att vistas/bi/vara just där. Och, det kan man göra.

 

Energi från jorden och det astrologiska planetläget

Likt frekvenser som omsluter oss.
Dessa energier är universala men påverkar oss både på individ och kollektiv nivå och styrs av planeternas interaktion med varandra och jorden.

Hur du känner dessa, det kan bli tydligt när du står med fötterna mot mossa i skogen, känner havet omsluta kroppen eller vid ny och fullmåne. Den fysiska energiladdningen. Väl värd att undersöka och använda.

Inser att vardera energin förtjänar flera inlägg var. Så vi får återkomma till dem.
Men innan vi avrundar för idag vill jag tillägga, vi är alla ett.
Vi separerar för att sätta ord på det vi förnimmer. Det är inte fel. Men min absoluta upplevelse är att vi är alla ett och samma och ingår i den universella energin tillsammans. Ett enda fält. Abstrakt. Och vackert. Och påminner om att ta väl hand om, och ansvar för sitt.
 
Idag är jag konvalesent efter gårdagen. Berättar mer om det i ett separat inlägg. Men dagen blir således lugn i pyamas och laptop i knät. Snön omluter dovt och under tiden som jag arbetat klart det här inlägget ar solen stigit, kanske så högt som den kommer idag, dvs strax ovaför markytan. Det glimmrar över vita. 
Njuter av det och värmen här inne.
Tack för er och all fantastisk återkoppling här och i kanalerna, glädje!

Med värme och kontakten uppe i healingfältet,

Anna
 

Kunnat sova?
Såg månen igår på morgonen. Upplyst av solen i uppgång mot ljusblå snöhimmel. Magnifikt vacker och känslan var att den var nära.
Jag har sovit ok den här vändan, det brukar jag inte när den kulminerar. Kanske är det av ren självbevarelsedrift efter förra veckan?
 

Månen är full i tvillinganas tecken och tillsammans med Solen väldigt nära Mars mitt emot kan det fortfarande hända explosiva saker energimässigt.

Kommunikation, intellekt och tänkande i kombination med Mars frambrusiga, eldiga och lustfyllda.
Fortfarande en tid av att avvakta stora beslut? Men definitivt en tid för att tänka i nya banor, innovativt och känna kraft i framåtrörelsen.

Jag upplever själv att den turbulenta energi som jag talat om tidigare nått sin kulmen och börjat, om än sakta klinga av. Det vibrerar fortfarande men nu i mer av en rörelse och driv framåt i en alltmer positiv anda.
 
Hur känns det runtom dig?
 

Efter kvällens samtal och en rejäl utrensning gick jag in i fullmåneceremoni. Vatten, eld, luft och vatten. Tacksamhet och släppa taget om det jag påbörjade för sex månader sedan.
Som alltid ber jag mitt andliga team om ord ut.
Här kommer dom:
 
”Stå inte stilla när det är tid att gå in i nästa fas
Oroliga tider stundar sitt slut och vi nås nu av en ljusare och lättare energi
Och tid
Men, vet att bära lärdomarna ur den passerade
I litet och i stort
Du är där du ska vara så ta ditt steg framåt just därifrån
Var ej orolig
Ta emot allt
Och ge allt”
 
o

Med värme mitt i steget,
 
Anna
 

”Vad är du nyfiken på, vad vill du lära dig, Nu?”
 
Att utvecklas ändå.
Nyss hemkommen efter intensiva intensiva dagar.
Vet inte hur jag ska kunna summera resan men ska försöka. Successivt. Men tacksamheten sköljer över.
Att få möta människor som dedikerat sitt liv för att undersöka och utveckla andlighet, andliga förmågor och spiritualitet.
Förändrade medvetandetillstånd och healing.
Och att jag fick vara en liten del en stund, ta del av tankar, reflektioner och ÖVNINGAR var totalt fantastiskt.
 
Måndagens pepp är således fina, vad vill du lära dig, nu?
Vad är du nyfiken på?
Finns det någonting som har legat o grott men ännu inte fått tid? Prioriterats.

Få saker är så berikande som att lära sig. Oavsett inom vilket område. Där du är verksam för att vidareutbilda dig. Eller bara för själva glädjen av upplevelsen. Gå en kur. Lyssna till en föreläsning. Självstudier har aldrig varit mer tillgängligt. Eller hoppa in i en gemenskap och lär tillsammans med andra.
 

Den här hösten går jag astrokurs en kväll i veckan. Jag läser kontinuerligt (väldigt långsamt) någon bok kopplat till andlighet. Jag följer serier och dokumentärer. Lyssnar på poddar.
Tiden finns aldrig så jag klämmer in här och var i mellanrummen.
Jag håller tanken i gång. Föder den med nytt som bekräftar, vrider eller förändrar det som redan är.
Det hjälper mig att se nya saker i mig själv. I mitt arbete. I livet.
Berikande, livfullt och kul!
 
Lite tovig är jag efter veckan men också sprudlande av energi att använda i stegen framåt!
Som det blir när man inspireras av de bästa!

Efter några fina morgonsessioner igår, bland annat med vinnaren av Novembers Giveaway tog jag vilodag.
Fika och skratt med kära, knastrande skor över nyfallet snötäcke, liten titt på julloppis. Kort (läs så kort som möjligt) teknikfix av mannen och efter det en riktig söndagsmiddag. Uppkrupna framför tv:n. Med ullfiltar och repris av Vikings.
-Känner du igen dig?
Sa sonen med ett brett leende när det blinda svartmålade och väsande oraklet i utkanten av byn fick förmedla kommunikation mellan den aspirerande hövdingen och gud.
-Absolut! Ge mig några år bara!
Eller förresten…bor helst kvar mitt i byn, behåller ögonen och pratar så människor förstår mig.
 

Fina,
Lär du nytt?
Finns det någonting på listan som du tänker att du ska göra sen?
Kankse, kanske kan du i någon form göra det redan nu?
Vad och vem inspireras du av?
 
Med värme och utvecklingspepp in i veckan,
 
Anna
 

Egentligen vet man.
Det där tillståndet när man rådfrågar. Om och om igen med vänner och kollegor och familj men i ärlighetens namn lyssnar man inte särskilt väl på deras svar. För man vet. Man har bara inte kommit till skott att fatta beslut och gå till handling. Kanske en osäkerhet hängandes i tanken som gör att beslutet far hit och dit trots att man där inuti, redan vet. Knepigt.
Man kan referera till magkänslan. Det högre jaget. Eller själen och att man där inne vet och bär sina svar. Och att man hör dem, när man är i kontakt med sig.
 
Ibland har det hänt att jag satt ord på frågan jag velat om än en gång till någon ny stackare som lyssnar tålmodigt och det samtidigt gått som en våg av ”skärpning” genom kroppen. Om inte förr så har jag vetat då, att själen fått nog. Att jag bara ska sluta hålla på. Och lyssna. Inåt.
 

Det finns några tecken på att du är i kontakt med dig när du fattar dina beslut. I kontakt med magkänslan. Med det sanna i dig. Själen. Några av dem är:
 
* Du känner klarhet när du tänker på beslutet.
 
* Tanken om beslutet släpper inte, du fortsätter att tänka på det.
 
* Du upplever saker, händelser, tecken på att det är din väg framåt, synkronicitet.
 
* Du känner att du växer med beslutet.
 
* Och när du sätter rädslor åt sidan VET du att det är rätt beslut för dig.
Du bara vet.
 

Påminner om meditation som det främsta verktyget att vara i kontakt med sig för att kunna höra sig. Och att övning stärker kommunikationen.
Reflektion, att bygga tillit till sig själv borde införas som ett ämne i grundskolan!

Jag höll några tidiga morgonsessioner igår från England innan jag plockade ihop det sista och packade in mig i den väntande taxin. Solen var fortfarande mjuk.
Smaskade högt på den, på de sensenhöstiga rosorna som fortfarande höll i, murgrönan runt de uråldriga träden och känslan av tacksamhet över att fått uppleva kompetenta lärare, öppna medresenärer, serverad mat tre gånger om dagen (bara det...) och veckans otroliga sensationer.
Tillbaka på flygplatsen hade jag sällskap av nyfunnen som med sitt leende förgyllde timmarna i folkhavet. Totalt tillbaka i verkligheten. Det brukar kännas mer främmande men den här gången just som det skulle.
Och så drack vi äntligen äntligen kaffe som rev till lite!

Flyget blev försenat och jag som skulle möta upp sonen och ta oss direkt in i musikupplevelse fick ta till Collins budskap i skarpt läge. Kärlek, medkänsla och förlåtelse. Och tänk, vi hann. 
 
Med värme,
 
Anna

Ps….
I besluten, det är tanken som ställer till det. Däri ligger rädslorna skapade av tidigare erfarenheter, människors tyckande, andra människors känslor och livets alla praktiska omständigheter.
Att öva i att distansera tanken och granska vad som är verkligt blir således vidareutbildningen!
 

Jag hör om det då och då.
Jag ser det i sociala kanaler. Någon gång har det hänt att ett finger pickat mig på axeln för att berätta om någonting som just nått dem.
Medium som knackar på för att ge meddelanden.
 
Det går emot allt.
Medium ska inte kontakta dig om du inte har bett om det. Punkt.
Om du är med om det, vänd på klacken. Radera. Säg stop och nej tack!
Medial information är ett fantastiskt verktyg men ska användas med den störta respekt för alla inblandade.
Ingen ska ge dig ord och råd från andevärlden om du själv inte har bett om det!

Händer det inte att du får till dig ord till dem du möter och umgås med?
Jo.
Det händer.
Men när jag inte arbetar lägger jag ingen notis vid det. Jag låter det passera. Om det är en anförvant som smyger in i samtalet säger jag kära, jag ser dig men nu jobbar vi inte. Fint att du är här men vi kan inte prata just nu.
 
Jag vet hur otroligt känslosamt det kan vara både att få kontakt med någon som gått över och/eller att prata om det som pågått/pågår/ligger i pipline i steget man står i livet. Känslosamt och naket.
Det vill man vara förberedd på och framför allt när man själv har valt det.
 

Jag avrundar dagarna här med mjukhet.
Lite tovig av att ha varit upp och utkopplad om vartannat men samtidigt så absolut närvarande. Många som är här är det med öppna hjärtan. Hur ofta befinner vi oss i sådana miljöer. Jag säger, jag önskar att de var fler. Människor som levde ur hjärtat och ut. Och platser där det var norm.
Lärdomarna av veckan hopar sig. Det kommer sippra inlägg om dem. Blandat med lite mer av livet. För december stundar. Och jag älskar livet i december.
 
Receptionen här på Arthur Findley är redan dekorerad inför julveckorna. De har fotoförbud inomhus-annars hade det flödat av brittisk prakt av mörk mahogny, djupröd sammet och stora tunga oljemålningar med ögon som följer en längst korridorerna.
Men julgranen, dekorerad enligt konstens alla traditionella regler är magnifik.
Högst upp skiner ingen stjärna utan en ängel av porslin. Den vackraste jag sett.

Har du varit med om att någon börjat ge dig mediala budskap utan att du bett om det?
Eller någon som sagt att de har budskap till dig?
Hur kändes det?
Och vad gjorde du?
 
Med svävande fötter och en påminnelse om att du aktiverar din stoppknapp,
 
Anna
 

Stort grattis och varmt välkommen in i samtal fina!
Skicka ett mejl så återkopplar jag med tidsbokning.
 
Till er som hållit tummarna, jag på annonserar decembers Giveaway den 8:e December. Håll utkik och följ med i nästa vända.
 

Idag har vi ägnat dagen åt Healing under Trance.
Tekniker för att ge oss självhealing (någonting jag förespråkar att lära och använda sig av). Och mindre grupper i vilka vi arbetade med att förmedla healing både till en och flera mottagare.
Summeringen, det är så otroligt kraftfullt att arbeta med energi tillsammans.

Jag refererar ibland till känslan av att vara med på läktaren och heja på ett fotbollslag eller att stå i människohavet på en konsert. En gång satt jag mitt i Friends Arena och hejade fram årets Mellolåt. Samma sak. Som röster i en kör blir vi mångdubbelt starkare tillsammans.
Jag tror de flesta kan hålla med om att man kan känna hur energin börjar vibrera.
När vi arbetade med healing under en timme igår vibrerade till och med bruket i tegelväggarna och det trotts
att ingen sa ett ljud.
 
Många människor i grupp som sätter en intention.
När den är oroande är det begripligt att den är svår att värja sig mot. När den är positiv-oj vilken kraft.
Och, så lite vi använder den…
 

Idag är det redan torsdag.
Någon får vakna och bli glad av att ha dragits som vinnare till samtal.
Jag av att ha en till om än sista dag bland andarna på högskolan mitt ute på den engelska landsbygden och se fram emot att välkomna in i samtal tillbaka i Stockholm.
 
Har du tagit emot healing?
I vilken form?
Gav det dig någonting?
Och när kände du energi vibrera senast?
 
Med värme,
 
Anna
 

Att vi kan förnimma varandras energi är de flesta av oss överens om. Vi kan med vår intuition känna andras känslolägen utan att de berättat verbalt hur de mår. Du kan komma in i fikarummet och känna om kollegan mår dåligt eller om vännen har bråkat med partnern strax före parmiddagen.

På samma sätt känner av vi energier i andevärlden.
En plötslig känsla/förnimmelse som du inte hade strax innan utan att det har hänt någonting som kan förklara den.
Om vi blir rädda för upplevelsen blir den än mer intensiv.
Vi spänner kroppen. Axlarna åker upp och vi vill ta till flykt. Det är naturens reaktion.

Jag önskar att du som är med o läser bloggen sakta men säker får ett nytt perspektiv på upplevelsen av andlig närvaro. Men, på vägen några tips för att minska rädslan:
 

När du nås av känslan av närvaro, stanna till och lyssna.

Prova att i stället för att gå in i obehag vara kvar i upplevelsen och titta på vad den faktiskt är. Och börja ställa frågor.
Känns det som att någon är här? Vem kan det vara? Och vad vill personen säga mig? Visar pesonen någonting? Känner jag någon doft? Hör jag faktiskt någonting? 
Jag vet att andliga upplevelser kan kännas väldigt intensivt. Jag vet att rädslan är nära. Så när det sker, fokusera först på att 
andas och lugna nervsystemet så att du kan höra dig.
Och i stället för att fly undan upplevelse, försök nå kommunikation. Med dig själv och andevärlden.
 

Öva i att ”stänga ner”
 
Vi kallar det ”att stänga ner”.
Det betyder egentligen att vi övar på att dra ihop eller sluta till vår energikropp en aning så att vi blir mindre mottagliga både för kontakt med andevärlden och de vi har omkring oss i den fysiska världen. 

En vanlig övning är att föreställa sig att man kliver in i en bubbla som man drar igen ett blixlås om och stänger. 
Men, det finns många olika tekniker för detta.
Ett annat sätt är guidade meditationer i vilka man visualiserar att man jordar sig ner i marken eller öppnar/stänger sitt chackra system (energipunkter i kroppen-återkommer med ett inlägg om det längre fram).
 

Sätt gränser!

Kom ihåg, de de du får kontakt med från andevärlden är människor.
Somliga av oss är försiktiga och avvaktande och visar alltid stor respekt för andras känslor. Andra gör inte de. Dom rusar på, pratar högt när andra inte lyssnar, drämmer i dörrar vid frustration och gör allt dom kan för att bli hörda, nu! 

Så, om känslan av närvaro känns allt för överväldigande, säg ifrån.
Du kan göra det verbalt, högt och tydligt i rummet du står (kanske knepigt på jobbet eller gymmet men då kan du göra det med din inre röst).
Säg-Jag hör dig. Jag förstår att du söker kontakt. Men, nu ska jag sova/nu ska jag jobba/nu ska jag vara med mina vänner.
Du kan också säga, du skrämmer mig. Jag blir rädd. Backa undan tack. Ta ett steg tillbaka.
Jag kan inte hjälpa dig. Du får be någon annan.

Att säga ifrån skapar en känsla av distans som hjälper din egna upplevelse att flytta ut från det omedelbara.
 

Undersök och lär dig om din medialitet

Om du har mycket förnimmelser av andevärlden, både kontakt som orsakar oro och den som är intensivt kärleksfull är det dränerande känslomässigt. Till och med utmattande. Att lära sig mer om hur kontakten fungerar, vad som är vad och hur du kontrollerar den är det bästa beslut jag själv tagit i mitt liv och således råd jag har att ge.

Genom utbildning gick jag från en stark rädsla till nyfikenhet och glädje i kontakt med den icke fysiska världen.
Som bonus fick jag också bättre ordning på när jag kände andra människors känslor i den fysiska.

Tips-Var noga och sellektiv med vilken utbildning du väljer. Se till att den överensstämmer med din livsåskådning och leds av personer som du känner tillit till och förtroende för.



Och så några ord om här.
Dagen igår gick i fotspåren av dagen innan. Men det som vid första förnimmelsen kändes så otroligt främmande blir efter några repetitioner närmre. Avståndet kortare. Overklighetskänslan byts successivt ut mot mjukhet. Just som jag skriver om ovan.
Det främmande skjuter upp axlarna och impulserna pockar på flykt.
Men stannar man till. Stannar jag till. Så tar jag i stället nästa steg in och framåt.

Vid middagen kl 18 hade jag växlat mellan medvetandetillstånden så många gånger att det inte längre kändes som att det var en stol under kroppen. Det krävdes en stor portion Engelsk stek med brunsås och cranberryjam nersköljt av en balja mycket varmt och strakt thé innan jag kunde svara på vanligt tilltal.
”Dont try this at home folks” ringer mellan öronen. Det är min starka rekommendation att när man stretchar sina mediala förmågor göra det tillsammans med andra som kan hålla i en och kompetenta lärare, hur mycket erfarenhet man än har.

Vi åker som en liten bergodalbana. Det hissnar, tjuts, skrattas högt och gråts en skvätt.
Jag gungar mindre än vad jag brukar men flyger högre.
To be continued!
 
Nu ytterligare ett rejält skrovmål-till frukost!
En av mina kurskamrater berättade att hon gick upp två kilo förra gången hon var här.
Oklart om de extra kan hålla kvar mig på marken.
 
Är du rädd för dina andliga upplevelser?
Hur känns inlägget ovan?
Finns det någonting i det som blir användbart?
Och kom ihåg fina, andevärlden är kärlek,
 
Med värme,
 
Anna

Kraftdjur är en form av personligt, symboliskt tecken.
Att få bilder och upplevelser av och med djur som representerar olika energier och styrkor.
Människan har tillkallat djurs krafter långt tillbaka för att få del och hjälp av dem i riter, ceremonier och magi. Men också för att ta emot tecken och föraningar på ett personligt och kollektivt plan.

Har pratat om det i inläggen om nummerologi. Tecken av olika form som visar sig för dig har en betydelse som är personlig din. Men det utesluter inte att man kan söka andras formuleringar och känna på dem.
 
Här kommer några av dem:
 
Trollslända: Förändring, klarhet i livets övergångar, självrealisering och andliga förmågor
 
Varg: Gemenskap, beskydd, lojalitet och flocken före jaget (familj). 
 
Häst: Frihet, styrka, framsteg och klokhet.
 
Katt: Självständighet, mystik och intuition.

Örn: Visdom, klarhet och andlig styrka. 
 
Orm: Transformation, helande och andlig kraft.
 
Lejon: Styrka och ledarskap. Självständighet och mod.
 
Rådjur: Ömhet, försiktighet och en nära koppling till naturen.
 
Är det något djur som står dig närmre?
Något djur du behöver och således kan visualisera och rent av ta hjälp av?
På instagram och facebook finns en reel som du kan använda för att fota av ditt djur för dagen.
Lekfullt men användbart för reflektion.
 

Dagen igår var utan tvekan en av mina mest spektakulära.
När man får vara med om nästan obeskrivbara andliga upplevelser pendlar man mellan känslan av att vilja dela dem med världen och att behålla dem fullkomligt för sig själv.
Jag har inte landat än så jag får avvakta lite. Men.
Det uppstod ljud som inte var mina egna ur min alldeles egna kropp.
Det uppstod ljud ur andra som inte var deras egna ur deras alldeles egna kroppar.
Och jag såg det.
Jag hörde det.
Jag var fullt vaken och medveten. Vare sig rädd eller nämnvärt lättövertygad.
Snarade kritisk både till vilka sensationer som skulle kunna uppstå i mitt egna arbete tillika andras. Som alltid.
Men jag säger det igen. Jag såg det. Jag hörde det. Och upplevelserna tog andan ur mig.

Det kan hända att jag behöver flytta till Stansted Hall på obestämd framtid och till avfärd sover i min slängkappa. Om jag ens hinner sova. Jag har så otroligt mycket magi att utforska!
 
Men, först ska jag sopa upp skinnet som torkat på golvet och sprida ut mina vingar över en ny dag,
med värme,
 
Anna
 

”Ord är energi, sprinkla glittrande vart än du går”
 
Skärp dig.
Vad fin du är.
Vad gott det var.
Tack för att du finns.

Hur känns dom? Orden. De som är i ett konstant flöde utanför och inom.
Och hur använder du dem?
Använder du dem?
För att medvetet sprida positiva vibbar och kärlek?
Till vem?
Vilka?

Och du, en av de viktigaste frågorna,
Hur pratar du med dem till dig själv?

För allt, allt börjar där. Inifrån och ut.
Orden, när vi delar dem expanderar.
Likaså energin de bär.
Så använd dem. För att strössla kärlek över dig.
Det föder nämligen fler. Och mer. Att ge till andra.
 

Nu till gårdagen, första dagen på andarnas högskola.

Vi har delats in i grupper och jag kommer arbeta med Colin Bates under veckan. Det känns bra. Han är lugn och trygg och
bara det att han pratar med en dialekt jag förstår hjälper.
Trancemediumskap.
Det betyder att man låter andevärlden kommunicera genom sig.
Till skillnad från vanligt mediumskap där man arbetar med andevärlden och använder sina egna ord för att berätta om det de vill kommunicera.
Collin guidar oss genom meditation och övningar för att sitta ”i kraften”. Ett uttryck för att beskriva det tillstånd i vilket man som medium arbetar upp energin och länkar till andevärldens.
-Andevärlden är alltid där, säger han. Det är vi som gör oss mer eller mindre tillgängliga.

På förmiddagen får jag bara till ett ynka litet ord. Men på eftermiddagen överraskas jag av en brittisk kvinna som kittlar över ansiktet, plötsligt skrattar högt och sedan säger några fraser på en dialekt jag bara hört på film.
Det varar inte länge. Någon minut. Sedan pendlar energin tillbaka och jag är mer i medvetandet igen.
Lite märkligt och snudd på genant på ett sätt jag inte riktigt kan förklara och samtidigt fint.
 
På kvällen en demonstration av de arbetande lärarna. Några seanskontakter förmedlades med en slående bevisföring.
Och Collin gav ett inspirerat tal om kärlek, omtanke och förståelse. Det var vackert och i linje med måndagspeppen,
att ord bär energi så använd dem och använd dem väl.
 
Nu ska jag skynda ut för att hinna duscha innan korridoren vaknar. Det är lyhört som om huset var byggt i 80 grams kopieringspapper och inte sten som det faktiskt är, färdas ljudlättare genom sten är trä? Det ska jag fråga den engelska kvinnan om idag, om hon tittar in o tillbaka!
 
Med värme och måndagspepp in i veckan fina,
 
Anna
 

Har skrivit tidigare om ett av verktygen jag använder för att rena energi, Salvia
Men, det finns fler.

I veckan som kommer ska jag arbeta intensivt. Jag ska tänja och expandera mina mediala verktyg. Det ska bli spännande. Som jag skrev om i inlägget om Arthur Findeley College så ska jag gå kurs för några av världens främsta medium inom spiritualistiskt mediumskap, trancemediumskap och andlig healing.

Som en del i förberedelserna innan jag åker ser jag till att rena kanalerna så väl jag kan och förmår. Och även om kursen är iväg så skedde förberedelserna hemma.
Det är samma rutin som jag gör varje vecka men en extra omgång inför och efter intensivt arbete.

Något av dem är basalt, enkelt och kan tyckas självklar oandligt. Men, allt hänger samman.
Vi lever holistiskt. Jag behöver sköta båda för att vara på banan!
 
Här kommer dom:
 

Paulo santo

Helig ved. Används liknande som salvia men kommer ur shaman och healing traditioner.
Sydamerika har en lång tradition av att använda Paulo Santo i ceremonier och för rening.
Jag tycker att doften är mjukare och jag använder den tex. mellan mina samtal i stället för salvian
som gör grovjobbet före och efter.
 

Dammsugaren o dammoppen

Ja. Du läser rätt.
Det fysiska är alltid i korrelation med energin som samlas likt damm. Desto renare en miljö är fysiskt
desto renare är dess energi. Svettigt och lite trist för oss som inte älskar att städa, men värt det!
 

Salt

Människan har använt salt bad för rening och välmående i eviga tider.
Jag använder det för att rensa ur min energikropp.
Använder vanligt kökssalt rakt ner i badkaret tillsammans med några droppar lavendelolja som också är renande,
avslappnande och balanserande.
 

Och så Salvia såklart!

Mer om salvian kan du läsa här...

Det tog tid för mig att förstå att alla delar hänger ihop, det fysiska och andliga men nu är det alltså en del av veckorutinen. På arbetstid.
En rejäl städning, salvia, vädring och ibland, som idag ett salt bad.
Jag arbetar med min energi. Till dig som läser hälsar jag att du kan prova dig fram om och när du kan och behöver ta till de olika verktygen. Ett i taget eller alla fyra.
 

Resan igår gick smidigt. Det enda skaviga var den tidiga morgonen kl02.30 för att vara i tid på Arlanda.
Anlände utan några som helst komplikationer på Stansted Hall redan kl08.30.
Då var det sex och en halv timme kvar innan jag fick tillgång till rummet.

Tur ändå eftersom jag inte sov en sekund på flyget att dom har vackra, hårt stoppade engelska möbler att slumra i.
Och tur ändå eftersom jag inte åt frukost eller någon form av mycket tidig lunch på flygplatsen innan jag hoppade in i taxin och eftersom det inte finns lunch att köpa på AFC att jag hade fem urspillna mandlar längst ner i väskan.

Allt det där glömdes bort när våra lärare hälsade välkomna till veckan med skoj och värme.
Middag och efter det en första uppstart med Collin Bates. Kvällsmeditation om det att när vi tillsammans öppnar upp våra energier expanderar och hjälper vi varandra. Om vi däri sänder kärlek så händer det finfina saker.
Korrelation med min tanke om att vi skapar våra liv inifrån och ut och
tillsammans skapar vi världen.
Nu ska jag ska skapa en engelsk frukost…
 
Men värme och doft av lavendel,
 
Anna
 

Jag bara visste det.
Det var ingen viktig eller stor händelse men det hade kunnat bli det.
I en annan tid boende i city parkerade jag bilen längst gatan och var alltid tacksam över att hitta plats.
En eftermiddag med små i bilen fanns en lucka ledigt strax bredvid porten. Perfekt. Eller?
Känslan i magen. Motstånd.

Trotts två små i baksätet, matkassar och bråd tid körde jag vidare runt hörnet och hittade till min förvåning och lättnad
en ny parkeringsplats. Visserligen ngt längre bort men känslan var betydligt bättre.

Morgonen därpå.
Tung snö i timmar under natten. Alltid vanskligt med små parkerade bilar i city.
Då visade det sig att ALLA bilar utanför porten var totalt inlåsta av nattens snöfall. Minst en halvmeters vall som bara fyrhjulsdrivna norrländska fordon klarar av att bana igenom. Men runt knuten. Där stod min lilla pärla. Och snöskottarpersonen måste ha varit på ett helt annat humör i det vädersträcket för snön hade istället för att plogas UPP mot bilarna, plogats bort och iväg…

Där, på eftermiddagen innan fanns det ju en ihärdig tanke som sa ganska högljutt att jag skulle skärpa mig.
Varför tog jag inte parkeringen just utanför porten??!

Men tänk ändå, intuitionen. Och att jag lyssnade. Ett litet leende på den!
 

Vad är intuition och hur kan du lita till den?

Intuition, magkänsla, aning.
Olika begrepp om det som känns och uppfattas strax utanför, ovanför eller bortom det fysikt faktiska.
En icke verbal kommunikation.
Intuition består av en plötslig ögonblicklig känsla
(som ofta tonar ut förhållandevis snabbt och då inte sällan ifrågasätts av tanken/logiken).
Öva dig i att uppmärksamma signalen, ta emot den och lyssna till hur den känns.
Signalerna är subtila men tydliga på så sätt att dom kommer som en väldigt plötslig och med övning-stark känsla.

Om du har en stark intuition kan du ofta plockar upp stämningar, känslolägen och kanske lögner eller dolda motiv hos människor du möter. Men också plocka upp signaler som tex: vem det är som ringer (innan du ser displayen), vad det är för mat på lunchrestaurangen innan du kommer dit, vilken låt som spelas på radion när du slår på den eller i vilket väderstreck det är bra att parkera bilen om man vill komma ut efter nattens snöfall.

Man kan öva sin intuition. Till exempel genom att ställ dig frågan innan du tittar på telefondisplayen, sätter igång radion osv..
Ett annat sätt är att dra kort, hålla i det och fråga sig vilket det är innan man tittar på det.

Jag skickar med en övning. Visserligen digital men det fungerar också.
Välj ett av de tre korten.
Vilket djur är avbildat på det?
 

Upplever du att du har stark intuition?
Har den hjälpt dig någon gång?
Kanske till och med räddat dig?
Och, hur gick det med korten?

Ha en fin lördag och lyssna efter din intuition vetja, den är bra att ha och Det vet ja!
Med värme,
 
Anna

Ps... Kortleken heter Woodland Wardens och är skapad av Jessica Roux

I lördags skrev jag om siffrornas betydelse.
Även om jag förespråkar att söka tolkning till tecken inom sig så kan man prova att använda ett
Nummerologiskt lexikon som utgångspunkt och sedan känna sig fram om vad som resonerar väl med just sig själv.

Nummerologi är läran om siffrornas betydelse, det är en urgammal tradition.
Vi tycker som art om att ge tingen betydelse och siffrorna har vi således laddat sedan dess begynnelse.
Här följer grunden, 1 till 9:
 

1:

Talet ett representerar ofta en början eller startpunkt. Den symboliserar
individualitet och självständighet.
Det kan indikera initiativ, ledarskap och möjlighet till nya äventyr.
 
2:

Talet två symboliserar vanligtvis samarbete, balans och relationer.
Det indikerar en period där partnerskap och samhörighet
kan vara betydelsefulla för framsteg och harmoni.
 
3:

Talet tre representerar vanligen kreativitet, Kommunikation och harmoni. Det kan indikera
en period där konstnärliga uttryck, sociala sammanhang
och positiv interaktion spelar en viktig roll.
 

4:

Talet fyra symboliserar ofta stabilitet, struktur och praktiskhet. Det kan indikera en period
av grundläggande arbete, ordning och systematiskt tillvägagångsätt för
att uppnå stabilitet och långsiktiga mål.
 
5:

Talet fem representerar vanligtvis förändring, frihet och äventyr. 
Det kan indikera en period av dynamik, där flexibilitet och anpassningsförmåga
är nyckeln till att navigera genom olika livssituationer.
 
6:

Talet sex symboliserar vanligtvis ansvar, kärlek och harmoni.
Det indikerar en period där familj, hemliv och omsorg kan vara centrala
och där strävan efter balans spelar en viktig roll.
 
7:

Talet sju representerar ofta andlig insikt, djupare förståelse och självreflektion.
Det indikerar en period där kunskap, visdom och andlig tillväxt
kan vara centrala för personlig utveckling.
 
8:

Talet åtta symboliserar vanligtvis framgång. Makt och ekonomisk stabilitet.
Det indikerar en period där professionella prestationer och
materiellt välstånd kan vara särskilt betydelsefull.
 
9:

Talet nio representerar ofta avslut, fullbordan och andlig insikt.
Det indikerar en period av reflektion och
förberedelse för en ny början.

Om man är nyfiken på dubbel eller trippeltal så läser man betydelsen för respektive tal och lägger sedan ihop
och tolkar dem i förhållande till varandra.
Till exempel 4 + 7=
En kombination av egenskaperna hos 4 och 7. Det kan symbolisera både stabilitet och andlig insikt och det indikerar
en period där praktiska insatser möter inre reflektion och visdom. 


Och minns.
Tolkningen är fri.
Så när du möter dina siffror ställ dig frågor.
Vad står siffrorna för? Vad står kombinationerna för? Vad betyder det att du ser samma siffror gång på gång och i samma sammanhang? Vad i dig väcker siffrorna? Vad påminns du om?
 
Med urvärme mitt i avfärd,
 
Anna
 

Tänk ändå. Ett helt college för andarnas!
Jag har varit där en gång tidigare. Innan världen förändrades med pandemi. Jag gick en kurs i avancerat mediumskap. Övade mig i det spiritualistiska förhållningssättet som grundas i att arbetet ska bevisa liv efter döden.
Åt engelsk mat. Promenerade i den praktfulla trädgården. Smygfotade där man inte får. Och sov i ett knarrande rum mitt emot trappan till vinden. Jag var inte ensam en sekund.
 

Den gången tog det en månad att rensa ur energin efteråt.
Min dåvarande mentor Giselle (Birkan Tore) skällde på mig för att jag varit där och påverkats av all ”låg energi”.
Hon förespråkar den högsta vibrationen av healing och änglar.
Jag lärde mig att jag vill stå med en fot i varje.

Har dock på känn att energin på Stansted Hall är annorlunda nu.
Att tiden av paus har gjort gott för platsen.
Och jag ser så mycket fram emot att återvända.
 

England har en etablerad spiritualistisk historia och samtid som skiljer sig från Sverige.
Deras spiritualistiska tradition är högst levande med aktiva spiritualistiska kyrkor och samfund.
(De finns i Sverige också men inte i samma utsträckning)

Platsen, Stansted Hall donerades av J. Arthur Findlay till Spiritualistiska samfundet i England 1964 för att användas
till andlig forskning och utveckling.
Idag är det en av världens främsta platser för att studera spiritualistisk filosofi och praktik, medvetandet,
spirituell healing och andlig utveckling.
 

Den här gången ska jag gå en kurs i trancemediumskap för Colin Bates och Bill Thompson, två seniora och väletablerade brittiska medium.
Man arbetar med att sitta i ett så öppet och mottagligt tillstånd som möjligt för att kunna länka på andevärlden rent.
Och där ta emot entiteter, guider och anförvanter för kommunikation genom till exempel inspirerat tal eller skrift
(som jag brukar använda dagligen).
 
Innan avfärd mediterar jag mycket. Är i skogen en stud varje dag. Äter rent. Dricker mycket vatten.
Jag rensar och fyller på för att vara så väl förberedd som möjligt.
Det har jag med mig från fantastiska Giselle.
Så tänker inte de brittsika mediumen. Berättar mer om det in i nästa vecka…
 
Har du varit där?
Hört talas om det?
Eller blir du nyfiken att åka dit?

Nu undrar jag bara, vart har jag lagt min slängkappa?

Med värme,

Anna

Länk till The Arthur Findley College här...
 

Att intresset för andlighet växer och breder ut sig är både tydligt och fantastiskt.
Jag startade mitt företag 2017 och det är en markant ökning av både människor som nyfiket söker sig till ord om arbetet och nya, unga aktörer med olika inriktningar.
Det gläder mig, varmt om hjärtat.
Andlighet och spiritualitet berikar livet.
Sätter ord på det vi sällan pratar om. Ger känsla av meningsfullhet och ro.
Det är fint.
 
Några saker som är bra att ha med sig när man börjar utforska andlighet både som livsåskådning och som praktik
(vare sig man tar del av andras arbete eller börjar utföra för egen del) är de här:
 

Behåll ett kritiskt förhållningssätt

Vi börjar med ett viktigt.
Var öppen för allas olikheter och ingångar och redskap men behåll ett kritiskt förhållningssätt och
fortsätt att söka efter det du själv landar i, kan förhålla dig till och tro på.
 

Ta del av många olika personers arbete för att se variation och skillnader

Behåll den kritiska mössan men utforska, läs om, titta på och ta del av.
Prata med andra om det du/ni upplevt.
Vad var lika. Vad skiljer sig åt? Varför tror du/ni?
Vad känns i dig när du möter olika aktörer?
 

När du söker vägledning, behandling och utbildning-var selektiv

Det är lätt att man blir påverkad när en person med andliga förmågor säger det den ser om och kring ens liv.
Så, var selektiv med vem du släpper in i din energi och vem du låter ge dig vägledning, behandling och utbildning.

Checka alltid in hos dig själv före och efter du tagit del av någons arbete.
Hur känner du dig? Vad har du för förväntningar? Hur blev det? Vad släpper du? Och vad tar du med dig?
 

Fortsätt att lära dig och utvecklas

Vi söker förståelse för andliga upplevelser och lär oss om det paranormala.
Det vi ägnar oss åt är teorier byggda på empiriska studier utifrån vad vi kunnat uppleva, mäta, undersöka och förstå till nutid. Just som inom alla forskningsområden.
Det är inga absolut.
Så behåll ett öppet och nyfiket förhållningssätt. Fortsätt att utforska och undvik vetandet.

Och nu till frågan, kan man spå framtiden?
 
Minns att jag svarar utifrån mitt arbete.
Utifrån min beprövade erfarenhet.
Det här är inte heller något absolut utan det jag summerat så här långt.

Att spå framtiden bygger på en livsåskådning i vilken man upplever att livet är förutbestämt.
Det tror inte jag.
Min upplevelse är i stället att vi i väldigt hög utsträckning skapar vi våra liv själva.
Det betyder att när ett medium-Jag-tittar in i ditt liv kan jag se vart du står nu.
Jag får ibland indikationer på att titta bakåt i ditt liv. Då oftast för att det finns saker där som förklarar vart du står nu och/eller ger själen en mjuk uppmaning att ta hand om det som orsakats där för att må bra här.
Och sedan framåt.

När jag tittar framåt sträcker jag mig ett halvår till ett år i tiden och det jag ser är sådant som du redan har skapat förutsättningar för och det som finns där kan man titta på utifrån energi.
Hur ser det ut? Kan du påverka i den riktning du vill? Är det många andra som påverkar det som ligger där? Hur ser din livsenergi ut? Ditt batteri? Och överensstämmer det med vad du vill?

Om inte så går man vidare in i frågeställningar till de andliga teamet om hur man på bästa sätt når dit man längtar. Ber om verktyg och redskap för att skapa just det liv man vill leva.
Jag säger alltid, det jag ser är förutsättningar och möjligheter och det är du fina som kommer behöva göra jobbet.
 
Med värme ur kristallkulan,
 
Anna
 

Igår blev månen ny i Skorpionens tecken.
Skorpionens energi är igångsättnade, eldig, pådrivande och lustfylld.
Samtidigt finns fortfarande Solen och Mars med i samspel med Månen och mitt emot de tre kraftpaketen
står Uranus och influerar.
Mars energi är provokativ och igångsättande.
Uranus plötslig och oväntad.
Tillsammans är det alltså fortfarande ett intensivt energiläge som kan innebära plötsliga och oväntade händelser.

I kombination med nymånen bäddar det för plötsliga, inovativa, kraftfulla händelser som kan leda till nystart inom något eller flera områden av livet.
(Om man vill få en hint om vilket område i livet som kan få en extra puch kan man titta på sitt horoskop för att se i vilket hus nymånen faller. En lathund finns på två bloggar jag följer så jag länkar på dem i slutet av inlägget)
 

För min egen del knastrar energin (fortfarande) och skorpionens kvickhet smittar av sig.
Vatten (skorpionens element) är inte det element som är mitt främsta. Så energin är ovan men välkommen.
Jag vänder den till positiv, vibrerande, kraft in i de intentioner jag satte under nymånens ceremoni.

Ett halvår ska vi arbeta tillsammans.
Jag ser fram emot det.
 

Hur ser det ut runt er?
Känner ni av nymånen i samma utsträckning som fullmånen?
Och brukar ni använda den för att sätta intentioner framåt?
 
Med värme,
 
Anna
 
Ps…
Ur gårdagens ceremoni fick jag ord att dela av mitt andliga team.
Här kommer dom:
 
”Du ska ta till vara varandet
I det möts du och det som är steget framåt
Du ser inte alltid att det som sker
Sker för dig
Men kära
Lyft blicken och ta emot förändring
Allt är just som det ska vara
Allt är väl”
o
 

Ps två... Om ni vill läsa mer astro, länk till två av Sveriges bästa astrologer som skriver mer om de olika husen kopplade till Nymånen:
Helena Biehl
Margareta Hedin
 

”Sök och använd Glädjen”
 
Vi. Jag och kollegor i min och omkringliggande branscher pratar ofta och mycket om vikten av att lära sig saker.
Utvecklas. Att medan vi är här ta emot utmaningar och genom dem, samla erfarenheter och styrka.
Det är sant. Viktigt.
Men.
Det finns någonting som är just lika.

Glädjen.
 

När jag möter människor i sorg så talar jag om den.
Mjukt men med vikt.
Alla känslor kan samexistera.
Och känslan av glädje kan hjälpa. I sorg, turbulens, ilska, vanmakt ja allt det där utmanande så kan vi samtidigt
om vi tillåter oss, nosa på och ta till vara glädjen.
 
När alltet runtom är helt ok så är det den främsta källan till energipåfyllnad.
Gör det du har glädje av. Gör det du tycker är kul.
En direkt strömkabel in i batteriet. Påfyllnad o cirkulation av glädje och lust.
Varför?
Det blir helt enkelt roligare att vara här.

Jag blir glad av en jäkla massa saker. Men det är kanske fusk att referera till, jag har ju övat.
Se det som inspiration. Vad glädje kan betyda.
Jag blir glad av allt som stimulerar mina sinnen. Smaker och mat och bra råvaror och halvfabrikat (när jag inte hinner annat). Jag blir SÅ glad av bakverk. Att äta, baka och följa i sociala kanaler. Jag blir glad av musik. Ibland banal poppig som en yngre version av mig skäms för, ibland sorgsen o riktigt poetisk själslig. Jag blir glad av mina vänner. Mina närmsta. Ett ord här. Ett annat där. Ett hjärta i en kommentar. En kattvideo. Jag blir glad av att skapa. Ord och bild och ljud och film. Jag blir glad av ideer som föder ideer och att vara i det där flödet man kallar kreativitet. Jag blir glad av mina barn. Av min man. Av stumpan (häxkatten). Av min pappa. Av tanken på advent och att jag ska få upp julen extra tidigt i år. Av Andarnas närvaro. Av roliga filmer. Lyxiga miljöer. Den orörda skogen.
Och er.
 
Börjar man. Så hittar man. I det stora och i det lilla.
Och att fokusera på att fylla på med det som ger glädje är alldeles alldeles underskattat för ens personliga utveckling.
För att,
När du känner glädje fina, ger du glädje till dig själv och i din närvaro ger du av den till andra.
Som vi vet. Glädjen smittar.
Och finare gåva än så, finns inte.

När prioriterade du det du tycker är riktigt roligt senast?
Vad gjorde du då?
När skrattade du högt?
Med vem?
Hur kan du göra någonting av det den här veckan?
 
Med måndagspepp och ett leende in i din vecka,
 
Anna

 

Idag kan du lyssna. Eller läsa.
En refkektion.
Om det abstrakta. För att skapa ordning på oss.
Tiden.
 

Jag vet att den är utmätt. Som vi känner den. Tillfällig och flyktig.
Även om jag tror på att själva livet fortsätter så vet jag också att i den form jag känner mitt liv, här. Nu, är utmätt.
Ibland, när det har blåst hård vind har det varit trösterikt. Oftare det absolut motsatta.
Och då, som nu vill jag ingenting hellre än att stanna den.
Och jag vet. Jag vet att jag inte kan det. Än. Men, jag låtsas. Jag stannar allt annat i medvetandet och är bara
i total närvaro i nuet.
Nu stannar jag dig. Viskar jag. Nu stannar jag dig och behåller just här en stund.

Igår agerade jag chaufför åt tonåringarna som planerat att vara några av de 500 första gästerna till öppningen av den stora skönhetskedjans flagshipstore (jättefina, gigantiska, sprillans nya premiumbutik).
Besöket hade planerats minutiöst. Vi satt i bilen kl 06.02 och plockade upp kompisar på vägen. Det fanns matsäck, fulladdae batterier i hörlurar och en total förväntning på goodiebagsen som skulle kunna landas om de knep någon av de 500 platsernaplatserna. Skönhet för 3500 kronor var värt den okristligt tidiga lördagsmorgonen.
När vi kom fram visade det sig att minst 5000 andra ungdomar hade tänkt exakt samma tanke.
Lite antiklimax.
Men de mina tog det med ro.

Vi fotade lite. Gick längst bak i kön och förfasades.
Titta medlidande på de som sovit på liggunderlag mot den grusgrå asfalten i knappa fyra plusgrader och bestämde oss för
att byta ut köandet mot lyxfrukost på favvofik.

Allt det där var tid som passerade. En del av flödet. Men sen.
 
Mätta, varma och mjuka tillbaka i bilen vänd hemåt. Då.
Ett tonårsfinger som krokar i mitt.
Jag vet att det inte varade länge men jag vet att jag stannade tiden så att det varade så länge som det bara var möjligt.
Ett tonårsfinger inkrokat med mitt.
Min vecka har susat förbi men det ögonblicket varade en hel dag.
 
Hur susar tiden runt dig?
Passera tack eller stanna är du snäll?
Och när, för länge sedan eller nyss ville du stanna den?
 
Med urvärme,
 
Anna
 

31.13
21.12
22.22…
För mig. Ofta.
Väldigt ofta.
Ibland har det har känts som att varje gång jag tittat på en klocka, bilplåt eller radio så har siffrorna pratat med mig.
Även datum. Idag är en sådan extra speciell dag i nummerologiskt hänseende. Den elfte november.

11 står för andlig insikt och intuition.
De indikerar en period där andliga insikter och högre medvetenhet kan vara framträdande och vägledande.

För världen, omvärlden och hela vägen till oss nära känns det kraftfullt positivt. En möjlig vändning på energiplan.
I min morgonmeditation gör jag vad jag kan för att sprida dess positiva vibbar. Ur orden, ur tanken och ur kraften av 11:11.




 

Som med alla tecken kan man söka i lexikon för att förstå vad siffrorna betyder. Få en allmän förklaring och
någonting att utgå ifrån.
Jag lär att den främsta personen i ditt liv som vet vad särskilda siffror betyder för dig, är du själv.
Om du har tillit till att du får tecken till dig i form av siffror, ta emot dem. Lyssna. Vad står siffrorna för?
Vad står kombinationerna för? Vad betyder det att du ser samma siffror gång på gång och i samma sammanhang?
Vad i dig väcker siffrorna? Vad påminns du om?
 
Kanske ska du föra anteckningar i telefonen för att få syn på hur ofta det faktiskt sker att du ser dina siffror och om du funderade, tänkte eller mindes någonting särskilt när du gör det?
Kanske behöver du bara le och säga tack, nu ser jag er. Igen.

Siffror i mitt steg är 21 och 31. Cyklisk förändring och ordning. Kreativitet och oberoende.
Och så tillkommer min personliga tolkning.
De är ihärdiga.
Det känns positivt. Kraftfullt. Och fint.

Finns det siffror som följer med dig? Vilka?
Och vad betyder dom, för dig?
 
Ett, två o hejohå,
Med värme
 
Anna

Ps: Nästa vecka kommer en snabbkurs i Nummerologi. Håll utkik om du vill läsa om det!
 

Nu är det dags,
Novembers Giveaway!!
Några nyheter gäller om hur du är med i utlottningen fina så läs inlägget, följ stegen och skicka ut din önskan om ett vägledande, coachande samtal till dig själv eller någon omkring dig. Jag drar och påannonserar novembers vinnare den 23 november-håll utkik!
(om du är osäker på vad en Reading är kan du läsa mer under fliken ”tjänster”)
 
Helgen stundar.  Det blir en kompott av familj, vara sällskap i kö till hypad butik som öppnar på lördag, några samtal, promenader och återhämtning. Jag har intensiva veckor framåt både med bokningar av jobb, poddar och en spännande resa som jag berättar mer om nästa vecka. Så viktigt viktigt att få till stunder att bara vara i återhämtning under helgen.
Och varje dag.
Varje dag.
 
In o var med i utlottningen nu fina så hoppas jag att det är vi som ses i samtal strax!
 
Med värme och lyckospark,
 
Anna
 

Ps: Det kom en följarfråga, plockar med den också(utvecklar svaret i ett kommande inlägg).
Och, Tack för att ni kommenterar fina ni. Att ni är med.
Vi skapar ju den här platsen tillsammans!
 
Simsalabim,
 
a
 

Jag har kollegor som aldrig köper saker begagnat av försiktighet över vad de kan ta med sig för energi in i livet.
Jag tillhör inte dom.
Jag älskar gamla prylar.
Secondhand kläder, skira omaka glas, inredning från livets alla epoker.
Och så har alltid älskat gamla hus. Om jag väljer hotell så blir det gärna i någon gammal kulturbyggnad från sekelskiftet.

Eftersom jag använder min energi i arbetet gäller att ta till det som finns för att rena både platser, saker och det egna systemet med jämna mellanrum.
Jag använder samma verktyg och tekniker när jag köper nya eller nygamla saker, hyr ett hus på semestern eller tar emot kontanter (få ting är så laddade med tung energi, ofta negativ som fysiska pengar),
de får sig alla ett svep med lämplig rening!

….insåg precis nu, jösses vad jag hade behövt veta om det här på den tiden man arrangerade barnkalas!!

Verktyg nummer ett är det absolut vanligaste, Salvia:
 

Du har säkert redan sett ett helt flöde av bilder på den torkade, i hoppressade örten i olika ljussättningar.
Salvia har använts långt tillbaka i tiden i olika kulturer runt om i världen för att rena energi och förbereda sig själv,
andra och platser inför ritualer och ceremonier.

Vit salvia, sage på engelska tänds med eld så att den ryker och sveps eller viftas sedan över ytor, prylar och din kropp.
Man kallar det ”Smugging” på engelska.
Hittar ingen riktigt bra översättning.
Du kan köpa vit salvia på en uppsjö nätbutiker i små och stora buntar för runt 60-70 kronor, en googling bort.
 

Tips:
Du kan plocka isär bunten och använda en ”pinne” i taget.
Och kom ihåg,
Salvian binder energi så glöm inte att vädra ut ordentligt efteråt.
 

Det är torsdag och jag ska förbereda möte med en webbdesigner som ska hjälpa mig med en ny hemsida.
Tyvärr hjälper inte salvia nämnvärt på buggar så jag behöver hjälp att styra tekniken.
Men, borde jag skicka henne en bunt innan vi drar igång?
 
Med värme och ett litet rökmoln,
 
Anna
 

Det är inte självklart att man vet det.
Jag levde en stor del av mitt liv utan vare sig språk eller förståelse för alla upplevelser jag var med om.
Befriande när jag lärde mig.
För det gjorde att jag på ett bra sätt kunde distansera mig något. Upplevelserna blev tydligare men åt inte upp all min energi.

Kunskap är makt som man säger. Inom alla områden.

Nu till dig fina, har du:
 

Stark intuition

Intuitionen är förstadiet till medialitet.
Med en stark intuition uppfattar du det icke verbala i din omgivning så som att
du kan känna av stämningar och andras känslolägen.
Någon ler mot dig med du känner att dom egentligen är arga eller sorgsna.
Du förstå och vet när människor ljuger eller har dolda motiv.
Du uppfattar och får information runt människors liv utan att de berättar det för dig.

Det kan för vissa kännas som att du kan läsa andras tankar.
 

Förnimmelser av andevärlden

Du kan känna närvaro som inte syns i den fysiska världen.
Plötsliga förnimmelser av ljud eller röster.
Dofter som tillhört någon som stått dig nära.
Synupplevelser.

Ibland flera av dessa vid samma tillfälle och då brukar det vara en mycket stark upplevelse.
 

Föraningar om framtiden

På olika sätt får du impulser av sådant som senare visar sig inträffa.
Det kan ske genom drömmar, tecken, varsel/visioner/inre syner.
Du kan tex få en snabb bild av att någon kommer på besök och en stund senare är personen hos dig.
Du drömmer att det regnar kraftfullt och får höra att svärmors källare fått översvämning.

Du mediterar och befinner dig plötsligt på en tropisk strand omgiven av Robinson kameror…
 

Upplevelsen av Guidning

Du anar stöd och hjälp utifrån, utanför ditt egna medvetande.
När du står inför ett beslut, när du ber om svar eller när andra människor ber dig om råd.
 
Andliga upplevelser som barn

Det här är en mycket tydlig indikator.
Vanligt även om du som vuxen inte öppnat för möjligheten att du har andliga eller mediala förmågor
är att när du tittar tillbaka in i barndomen försår, att du då hade starka andliga upplevelser.
En känsla eller till och med vetskap om att du umgicks med personer som andra inte såg.
Du fick impulser om männsikor och förstod mer än vad du borde gjort i din ålder.

Inte sällan var vi vad vi kallar ”lillgamla” och hade betydligt äldre vänner.
 
Upplever du någon av dessa?
Gjorde du det som barn?
Är du lugn och bekväm med dina förmågor?
Eller önskar du att du hade dem?
 
Med värme,
 
Anna
 

Halkade in i den här serien för någon månad sedan.
Dan Buettner är författare, vetenskapsjournalist på National Geographic och internationell föreläsare.
Han har tillägnat en stor del av sitt liv åt äventyr med mening och således forskat i ämnet,
Människans fysiska livslängd.
 
”Det handlar inte om att försöka förhindra döden, det handlar om att lära sig att leva”
Hälsa först.
Men vad är hälsa?
 

 
I serien besöker Dan de ”Blå zonerna”.
Områden i världen som inte bara har en högre livslängd utan en population som lever friskare,
livfullare och vitalare liv-längre.

Jag tycker om att leva.
Vill förstå och lära mig att ta hand om min kropp och själ för att vara kvar. Och frisk. Länge!
 

De flesta kulturer har en förståelse för att kosten är en viktig faktor. Likaså motion, rörelse. Vi vet att stress och andra livsstilsfaktorer som miljö och social gemenskap är viktiga.
Men.
I serien tillkommer aspekter som allierar med mina tankar och upplevelser.
Det finns någonting annat i de Blå zonerna som utkristalliseras.
En kontinuerlig känsla av meningsfullhet. Tillhörighet. Livs syfte. Och Tro.
 
Nu ska jag gå o lägga bönor i blöt, ringa mamma och bestämma när jag kommer o storstädar och boka datum för spahäng med en av mina bästa-du kommer veta varför, när du sett den!
 
Simsalabim,
 
Anna
 

”Find your place, of peace”
 
Det är så mycket vi inte kan påverka.
Och sällan eller aldrig är livet jämnt, lugnt och bara enkelt.
Ofta är det skavigt, oroligt, trångt, tomt, bråkigt. Ibland som hela havet stormar.
Även om jag pratar mig varm om att steg för steg göra de förändringar man behöver för att livet ska bli just det man vill leva, så är det gott med verktyg att hålla i under tiden.
 
Jag har använt de här orden.
 
Oavsett det som pågår och snurrar och viner om öronen i den yttre världen finns det en plats som bara är min.
En plats i hjärtat avsett för mig själv och självsnällhet.
Här inne kan jag, efter övning, sitta med mig själv och vila.
I fred.
Jag kan prata lugnt och sansat. Jag kan påminna mig om viktigheter. Jag kan höra mig.
 

Platsen finns inuti. I hjärtat.
När det stormat och oroat som värst har jag varit där och pratat med mig själv om sådant jag faktiskt kan påverka. Om det jag är tacksam över. Om det jag klarat av tidigare. Om det jag längtar och drömmer. Jag har påmint mig och det jag har helat och läkt. Det jag tagit mig förbi. Det jag manifesterat.
 
Inre ro är ett tillstånd väl värt att utforska. En egen liten källa av guld!
(eller valium ;)
 
Vart i dig finns ditt lugn och har du tillgång till det?
Hur pratar du med dig själv där inne?
 
När kan du ta en stund och undersöka den platsen den här veckan?
Sitta en stund och vända fokus inåt?
 
Med värme och pepp för peace of mind,
 
Anna
 

Innan hon går säger den unga kvinnan som bokat seansen,
-Jag känner henne. Jag vet att jag har henne med mig.
Tack för att du hjälpte oss att pratas vid.
 
Kärlek försvinner inte,
Med värme,
 
Anna

Ps: Idag kan du lyssna om du vill
(tryck på playsymbolen så kommer den igång även om det ser ut som att inspelningen är 0:0 minuter...)

Berätta gärna om du tyckte att det var en fin väg att ta emot orden?

Du kan såklart läsa om du föredrar det, skrolla bara ner.
 

Redan innan hon kommer, den unga kvinnan som bokat seansen står en kvinnan fullt redo i rummet. Utan fysisk kropp men så påtagligt närvarande. Det finns drag av otålighet. Jag anar att hon inte tycker om att vänta. Och säkert inte heller mitt avvaktande. Hon visar redan att hon bestämt håller om stolsryggen. Handen är inte finlemmad, har inte målade och vårdade naglar. Den är snarare grov och van att hugga i. Aningen barsk. Anar att hon inte tycker om när vi spiller med tiden.
Det är mycket och stark kraft i rummet och går inte att missta.
Min gäst hinner knappt få av sig jackan och sätta sig ner innan jag inleder samtalet. Jag blir ivrigt styrd av den kvinnliga energikroppen.
Jag känner henne. Hon är bastant, fyllig och stark. Har mörka färger, är inte särskilt ”fixad”, alltså har ingen makeup vad jag kan ana eller stylat hår, snarare enkel och ordningsam. Och så pratar hon fort. Effektivt. Jag hör både hennes röst och skratt.

Vi får befinna oss i ett kök eller restaurang och det är mycket människor överallt. Alla åldrar. Män och kvinnor. Kvinnan jag har kontakt med gestikulerar, styr och pekar och visar. Pratar och skrattar. Det är tydligt att hon står i centrum i sammanhanget hon visar och ingenting står stilla. Det är liv och rörelse. Och det fullkomligt glittrar om henne. På just det där enkla viset som hos människor som är hemmavana och fullkomligt socialt bekväma.
Till det så känner man sig högst sedd, i hennes sällskap. Trotts att det är många människor omkring henne som söker hennes uppmärksamhet. Det är fint.
Hon torkar och borstar av sina händer om och om igen under samtalet. Visar mig det upprepande. Ytterligare ett signalement.
 
Det visar sig att det är den unga kvinnans farmor. Hon arbetade som spindeln i nätet på en restaurang. Och det går inte att ta mista. Lika stark, tydlig som hon var medan hon levde, är hon från sitt håll nu. Hon pekar med stor stolthet på den unga kvinnan. Pratar om och visar på hennes intellekt. Att hon använder det. Hon är så stolt över hennes studier. Och hon vill att hon ska fortsätta. Ta steg framåt.
Progress. Stå inte stilla. Utvecklas. Hon pekar på sitt eget liv, även det med stolthet. Att det passade henne. Men också att det inte skulle passa den unga kvinnan i stolen. Att hon ska leva på ett annat sätt. Och studera.

Vilken farmor. Att ha med sig, säger jag när tiden alldeles för fort farit iväg. Hon står som en stark fura bakom dig och ibland, om du behöver det, kommer hon puffa dig litet framåt.
Jag ler när jag tillägger,
-Du kommer att höra henne om du ligger på latsidan!
Uppmanande. Med kärlek.
 
Innan hon går säger den unga kvinnan,
-Jag känner henne. Jag vet att jag har henne med mig.
Tack för att du hjälpte oss att pratas vid.
 
Kärlek försvinner inte,
Med värme,

Anna
 

In i vinterns första dag. Alla helgons dag. Själarnas.
Traditionen sprungen ur katolismen har blivit symbolen för det som annars inte tar så stor plats här där vi lever.
Att uppmärksamma och hedra de som levt före oss.
Nu brinner ljusen över kyrkogårdarna för att hälsa till de som inte längre finns med oss fysiskt.
Lågor fladdrar ackompanjerat av novemberdis.
Det är vackert och rörande.
Min mamma sa för lite sedan att hon känner sig närmast sin pappa och syster när hon är där. På kyrkogården. Att deras närvaro är starkast just där.
Jag förstår det. Men önskar också att hon fick se och känna det jag gör.
 
Våra nära är omkring oss just där vi är. Det finns inga avstånd och det finns ingen tid.
Om du har en plats eller minneslund att besöka, besök den om det känns bra. Men du kan också tända ett ljus hemmavid och prata med den eller dom du saknar och tänker på därifrån.
 

Du kan prata med den du sörjer.
Ge det som känns din röst.
Som tankar inuti, ord ut eller i skrift. Som ett brev du kan välja att ceremoniellt lägga vid dess plats eller ge luft genom tex. Eld. Låt kommunikationen bestå och fortsätta.

Om du inte hör några svar vet att det inte betyder att de inte är där.
Vila i att du just nu är den som kan ge er kommunikation en röst.
 

I sorg kan det vara svårt att lyfta blicken men påminner mjukt.
Säg tack till de du saknar. Tack för att du eller ni var här.
Tack för er tid. Tack för alla upplevelser. Lärdomar. Skratt.
Säg tack för all den kärlek du känner. Mitt i saknaden.
Allt får plats.
 
Tillåt dig att vara just där du behöver idag.
Vet att du inte är ensam.
 
Med värme,
 
Anna
 

Träffade Helena Biehl. Astrolog på Amelia. Vi pratade om de astrologiska aspekterna på himlavalvet. Om planeternas inverkan på energiläget och på omvärldens händelser.
Finns det förklaring på himlavalvet till den globala oron?
Ja.

Vi har befunnit oss i en eklipssäsong.
Det betyder kort att månen som var full i lördags samtidigt var i förmörkelse. Det gör den extra extra kraftfull.
Kraften påverkar de omkringliggande planeterna och de i korrelation.
Då och nu är det planeter som representerar en rå, igångsättande, härskarlysten och samtidigt opålitlig, plötslig och lite oväntad energi.
Sammantaget förklarar de känslan jag delar med vänner, familj, klienter och kollegor i min egen och närliggande branscher om energiläget som har och fortfarande hägrar.
Det bubblar, händer märkliga saker och känslan är att allt kan ta plötsliga riktningar. I mycket positiv-oväntad rörelse eller det absolut motsatta.

Jag lär mig.
På kurs hos Margareta Hedin som skriver astro på Damernas värld.
Hon är fantastiskt duktig, supersenior och otroligt kunnig.
Slurpar i mig.
Varför?
Min upplevelse är att vi i väldigt hög utsträckning skapar våra liv själva men att vi samtidigt påverkas av yttre energier på ett mycket övergripande plan. Söker i astrologin och i det här fallet, den här perioden, är det svårt att bortse ett sammanhang.
 

När det är turbulent, vad gör vi under tiden?
Mina ord i oro är alltid att ta ett steg tillbaka. Vila. Ta hand om det du kan ta hand om.
Den lilla cirkeln. Din energi. Skapa lugn, trygghet och omhändertagande. Om dig själv och de nära.
 
Jag avvaktar med stora beslut till dess att det lugnat ner sig lite och jag ser klart.
När nya planeter tar ledningen.
Under tiden ägnar jag mig åt det nära och här och lite Magi.
Följer nya konton, läser, researchar och inspireras. Magi, ritualer, ceremonier.
Att bygga upp sin energi inifrån och expandera den…
 
Fredag
Med värme önskar jag dig en fin start på helgen trotts regnrusket,
o planeterna...
 
Anna
 
Ps.. Jag fick Helenas bok med mig hem. En grund i att ställa sitt egna personliga horoskop. Den är riktigt bra och matig och som bonus-väldigt vacker. Om du är nyfiken på astro rekommenderar jag den varmt!
 

I veckan fick jag frågan, vad tror du på? Universum, kraften, spöken, andar, gud?
Svarade, jag har inte formulerat mig färdigt, jag återkommer.
 
Under natten har orden klingat.
Vad tror jag på?
Kommer aldrig att bli klar över den. Det kommer alltid att få vara ett pågående.
Jag vet att jag tror på liv. Det som är liv utöver det fysiska.
När vi kommer till förklaringsmodeller sätter jag händerna upp i luften.
Jag undersöker, söker, vetgirigt nyfiken. Men vet väldigt lite eller ingenting alls.
 
Ur mitt arbete har jag samlat på mig en erfarenhetsbank.
Det är den jag hänvisar till när jag pratar om andlighet och spiritualitet.
Genom den tror jag på teser som för mig bevisats genom arbetet. Men understryker. För mig är ingenting absolut.
 

Länge i natt tänkte jag också på att jag måste vara tråkig att intervjua.
När man ställer frågor vill man ju ha svar.
Ler i kaffeklunken på väg in i min meditation.
I den är jag inte bara här. Det vet jag också. Jag är här och samtidigt ett snäpp utanför.
Så, utanför finns. Tror jag.
 
Och just det,
Hör tro hemma i ett intellektuellt sinne? Eller är tro och intellekt motsatser?
Den får jag känna på. Då och då.
Någon sa:
-Vi känner ju Dig som en förnuftig människa.
Jag tycker mycket om denna någon så hen är ursäktad. Men jo. Du förstår jag är analytisk, logisk, tänkande, reflekterande, ifrågasättande och vid speciella tillfällen även relativt rolig.
Och så talar jag med andar. Dont knock i´t till you´ve tryed it!

Vad tror Du på?
 
Med värme
 
Anna