harmoniexpo, gruppseans & föreläsningen "kommer jag börja se döda människor nu?"


Bruset i öronen börjar lägga sig och sakta börjar jag sjunka ner i kroppen igen efter intensiva mässdagar med Harmoniexpo i Solnahallen. Hundratals utställare och tusentals besökare.
Denna traditionsbundna mötesplats.
Kinesiologer, Healers, Aromaterapeuter. GongGongskålar, Trummrytmer och Kristallvibrationer. Rökelse, Örtoljor och jordens alla nyanser av Salvia. Rad efter rad berättas det om alternativa behandlings och terapiformer. Reflekterar över att mycket av detta utövats genom mänsklighetens hela historia men i tidevarvet vi lever, behöver det presenteras på layoutade flyers i fyrfärg. Marknadsföras. För att påminnas om. Å simsalabin nutid!
 


Jag höll min sedvanliga lilla gruppsenas på lördagen och välkomnade en liten skara med och utan fysik. Som alltid alldeles varma, viktiga möten i återförening. Jag tänker på er även idag och hoppas att stunden och dess möten stannar i era hjärtan. Varmt tack för att ni ville skapa den tillsammans med mig.

På söndagen höll jag föreläsningen ”Kommer jag börja se döda människor nu?” Det är en sprudlande intensivkurs i det mediala språket. Och oj vad roligt. Det skrattade förlösande om rädslor och minnen och föreställningar. Och efter så intensiva vibrerande dagar blev det en väldigt fin avrundning på höstens mässa.
 


Jag hälsar varmt tack till alla som deltog och närvarade med sig energi. Stolt över kvinnor som välkomnar utveckling. Över unga som förstår tidigt att det är deras steg som tar dem framåt, ett i taget. Över tänkare som kompletterar med känsla och er som nyfiket och öppet tar emot flyersna trotts att det varit parten eller vännen eller någon annan som dragit med er till mässhallen. Stort. Tack för att Ni besökte min lilla monter.
 


Ännu svävar jag lite grann utanför. Det ska man inte hålla på med. Man ska ta sig hela vägen tillbaka in i kroppen och jorda sig ordentligt. Så det blir mitt jobb idag. Med mat, värme, sömn och lugna ullklädda steg i naturen.
OCH med att försöka gnugga bort helgens maskaralager som just nu breder ut sig alá pandamake daterad grunge -97.

Och om ni inte redan sett det, så pryder jag omslaget på den fina, inspirerande, tänkvärda tidningen Nära den här månaden. Det är värt ett helt eget blogginlägg, så på återhörande!

Med värme,

Anna
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln