Måndagsmorgon, måndagsmeditation, måndagsångest (?) & måndagspepp!


”Bränn av ett leende, kroppen kommer tacka dig”
Att hjälpa kroppen med hjälp av dess egna signalsystem. Stresshantering.
 
På plats i Tandådalen. Snön är mer än någonsin och vintern ligger fortfarande som en slöja över fjälltopparna. Vackert. Miljön som för hela familjen förknippas så starkt med ledighet och kul sprider leenden sedan flera dagar.
Hur underbart det än är med sportlov och fjällsemester så innehåller den också moment som är total stress. I liftkortskön, toakön i svettigt underställ eller skiduthyrningen.
När vi precis plockat lappen för vår tur kommer det in jäktandes en man med två barn en meter bakom. Hans ögon flackar runt, letar lösning och kroppsvärmen och adrenalinet känns hela vägen bort till mig. Trotts att käkarna är hårt sammanpressade sipprar det ut små partiklar saliv i väset,
”Det är inte klokt! Ska man köa för att få en lapp till kön?!?!
 
För ett antal år sedan gick jag en kurs i stresshantering. Den största insikten jag fick med mig var att vi kan kontrollera och använda kroppens signalsystem.
Till exempel, när vi befinner oss i ett läge av stress kan vi bryta den effektivt genom att göra enkla handlingar som påminner nervcentra om vila, fokus och lugn.
En av de handlingarna, är att le.

Jag trodde innan innan den där kursen att jag behövde vänta in kroppen. Att det var kroppen som bestämde och att jag snällt behövde acceptera svängningarna. Men, jag lärde mig alltså att desto mer aktivt vi arbetar med vårt signalsystem desto effektivare verktyg har vi att ta till för att må bra.
 
I stället för att vänta in att kroppen ska släppa stresspåslaget, plana ut och gå tillbaka till ”neutralt läge” vänder jag påslaget tidigare bla. med hjälp av ansiktsmusklerna. När vi ler talar vi om för hjärnan att vi befinner oss i en situation som inte är någon fara. Som vi kan vila i. Som är ok. Det hjälper hjärnan att sluta producera stresshormonerna adrenalin och kortisol (som är de som gör att vi bla. får ökad andning och puls, kroppens flykt och kamprespons).
I stället för att vänta in kroppens process för att dämpa dessa kan vi skynda på den genom att skicka in nya signaler. Att le-vi behöver inte fly-vi kan stå kvar och må bra.
 
Snacka om lifehack!
 
Så. På den försenade bussen i rusningstrafik. Strax innan du ska hålla dragningen på jobbet eller talet på studentskivan eller löneförhandla.
Le. Stå med fötterna stabilt mot marken, landa in i kroppen, ta några djupa, medvetna andetag, släpp spänningen i ansiktsmusklerna, låt axlarna sjunka ner-och detta med ett brett leende.
 
Med fullmånestora smilgropar!
 

Anna
 
 
 
Ps…
Vi behövde bara hämta nya storlekar på två av sex par pjäxor och alla långa fixar ju det själva nu för tiden. Det tog inte mer än 15 minuter innan gänget var ute i backen och jag kunde åkta och handla. Såg inte till mannen någonting mer men på vägen ut ur lokalen skickade jag all mjukhet jag hade i hans riktning och hälsade tyst, le mannen, le.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln