Filmen KAPERNAUM, pangnaglar & andliga nattsuddare


Strosade förbi biografen just inpå start. Såg omslaget. Vet att någon nämnt, någon pratat om, någon skrivit i versaler SE DEN. Eller minns till och med att det stod, UPPLEV DEN.
Jag är själv. Har pangat på naglarna hos FabulösaFrida, behöver vila efter helgens virus. Har egentid i egendag och följer med. Gick in.
 


Jag och 25 pensionärer. Det är oerhört länge sedan som jag var i en biosalong som var Så tyst. Så länge. Och orsaken var inte enbart för att medelåldern var högre än 10 och att filmen inte var dubbad till svenska(läs Disney). Det var, för att filmen är en två timmars upplevelse av en sann värld. En verklighet som inte kräver uppskruvning för att våra själar ska sitta andaksfullt tysta inför den papperslöse 12 årige pojken och hans klarsynthet. Mitt i ett steg.
 
Jag tror att det var i fler än mig det högg till när pojken plötsligt får drömma sig iväg och dit han vill fantisera, är till oss. Sverige. Och han har ingen egen bild av ett land som heter Sverige mer än den, att det är det vackraste landet på jorden. Vi häpnar. Drar lite efter andan.
Och till och med tystnaden tystnar.
 
Här sitter vi. Mitt på dagen. Mitt i våra steg. Och jag stannar kvar en stund i den ljusnande biosalongen och säger tack. Tack för film som visar liv. Som visar själslig klokhet. Som visar barn i sin klarsynta renhet. Som visar allt rätt i det som är fel och allt fel i det som är rätt. Som får oss att tystna. Och känna. Och sedan, tack för att jag får stå i mitt. Jag lovar att jag kommer använda det för att göra gott. I livets olika roller.
 
Se den.

När jag kom hem fullproppad av inspiration och hunger skrev jag texter i fullt utlopp kombinerat med rostade bredgottsmörgåsar till supé. Intaget i tuggor över skärm. Skrev jag i förra inlägget att jag blir extra noggrann med maten när jag befinner mig i återhämtning??
Tro ingenting av det jag skriver!! *ler*
Och även om tröttheten var påtaglig vid kvällskvisten blev mina guider påtagligare så det blev korrespondens med yttre dimensioner innan avrundande Netflixtimme. Dom är så kloka. Och enkla. Och alla frågor man faktiskt ställer, får man svar på. Inte alltid de svar man vill ha. Men svar.
​​​​​​​Till exempel sa de åt mig, att bröd inte räknas som middag…
 
Med värme,
 
Anna
 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln