Det att vi inte lever ställt jämnt bränner till. Akademin, Skäringer & kära, kära Josefin


Vid sidan av det andliga arbetet blev det en vecka med ett helt universum av känslor. Från söndag till söndag i det stora. Tunga tydligheter med Mia skäringer, NMFTG och en vecka senare SVT´s dokumentär om Josefin Nilsson. ”Älska mig för den jag är”. Det att vi inte lever ställt jämt, brinner till i mig. Våldet, brinner till i mig. Människors agerande, brinner till i mig.

I torsdagens fullmåne ylade jag orätterna. Dagarna efter i danande trötthet viskade jag och tystnade lite. Har detta med andlighet att göra? O ja.

Här ska alltet stå. Det som känns. För jag tror att vi alla vill läsa och dela just det. Livet.
Vad är att vara människa? Vad är att vara en helt ok människa?
 


Efter en spontanfika på Rosendahls i sprudlande växthus tog jag med små till Liljevalchs Vårutställning. Det var färggladare än vanligt. Kulört. Hoppfullt.
Störst behållning var dock det konstverk mina pojkar stannade vid. Tolv stolar mejslade i lera. Kungsblått och okra. På några satt det människor. Med sammanbitna käkar. Varför inte på alla? Beskrev fjolårets skandal i Svenska Akademin. Om mannen jag själv mött flera gånger i lilla kultursverige. Om hans agerande. Om människors agerande. Om våld.

Samtalet fortsatte under söndagens frukost. Små hade svårt att förstå. Och jag berättade om #brinnförjosefin. Jag lindade in lagom men berättade. Insåg hur jag pratade om sådant som i dem ännu inte finns.
-Men mamma, varför slog hon inte bara tillbaka?
Ja. Varför slog hon inte tillbaka. Varför väckte hon inte hela trapphuset och letade den starkaste för skydd. Varför skrek hon inte Nog så eldflammorna ven? Och lyssna nu,
Varför kände hon hans, men inte sitt värde.
Jag kan inte svara på det. Jag är inte säker på att vårat samhälle kan svara på det. Och kanske är det just därför, det heta, jämna ställda inte uppnås.
 


Tillbaka in i vår värld. Den lilla som innehåller allt stort. IKEA, lego, återvinningstation, gyllene kikärtsgryta och ljudbok. Och när alla somnat viskade jag, ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar.
 
I reflektion inför min vecka, Steg ett.
 
Med värme
 
Anna
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln