Om det att ta en paus och hämta ifatt sig


Visst vore det skönt om livet var lite rakare?
Att progression och utveckling och läkande började på punkt a och så länge vi jobbade på-löpte vidare till punkt b.
Men.
Ingen relation, ingen karriär, inga läkningsprocesser och ingens personliga utveckling är rak.
Ingens andliga utveckling heller.
Snopet!

I mig hopar det sig då och då. Jag vet av erfarenhet att när det händer och jag inte ser klart vart jag ska behöver jag stå stilla.
Någonting nytt är på väg in. Nya tankar, riktningar, projekt eller energier. Sällan någonting jag trott eller anat och det enda sättet att få ordning på vad det är, är att pausa och vänta ifatt sig.

Huvudet har SÅ svårt för pauser.
Men inte själen. Den vet.
Att ibland är den snabbaste vägen framåt att stå alldeles stilla. 
 


Jag har redskap jag tar till. Verktyg som hjälper.
Städning, rening och cleans.
Och meditation.
 


Evighetslång och fullkoligt out there.
Akompanjerat av kristaller.
Efterföljt av reflektion och ord.
 


Det tar sin tid. Men sedan. Nu.
Efter omgångar av stillhet, reflektion och vila. Reningsceremonier, vägledande samtal med mentorer, healing och meditation så klarnar det. Igen. Först bara i korta snabba blixtar. Ögonblicksbilder. Sedan, som längre ihållande och då kan man börja veva igång igen.
I det man vill behålla och arbeta vidare med. Och i det som är nyfunnet. 
 
Höst. Jag längtar in i den. I vilket tillstånd har du börjat din?
Paus eller aktivitet?

Med värme,

Anna
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln